Andningspaus

Sådär, helgen till ända.

Tentan gjordes på fredagsförmiddagen. Det var precis lika ångestfyllt som alltid, med mängder av adrenalin utan nytta för det var ju inte så att jag skulle fly eller fäkta, som hormonet är till för, utan istället skulle jag sitta ner i fyra timmar och skriva för glatta livet. En del frågor var bra, en del frågor tolkningsbara, och en del frågor hade jag ren tur på då jag lyckades svara rätt på dem. Vi vet ju att vi svarat rätt (eller fel för den delen) eftersom svaret kommer på sidan efter. Sju poäng på örats anatomi kändes bra, för den har kommit ett antal gånger i extentorna så jag ritade upp samma bild som vi ritat då, och förhoppningsvis gav den ihop med lite text majoriteten av poängen. Sista frågan var vibrationers bana från tå till cerebrala cortex, vilken jag tror jag lyckades ganska väl med. Sex poäng var den värd och några av dem kan jag väl ha lyckats med.

Tummar hålls under den närmsta tiden för snäll rättning och godkänt betyg.

Efter tentan var jag sedvanligt slut i huvudet och satt mest och stirrade rakt ut i tomma intet (läs: på datorskärmen) under eftermiddagen utan att vidare taxera mina stackars hjärnceller. När L kom hem fann han mig i badet, vilket var väldigt skönt. Vi åt kycklingtacos till middag och kollapsade i säng relativt tidigt.

På lördagen vaknade L med feber och illamående och vår tur till Jönköping blev tveksam. Till slut blev den ändå av, vilket var bra. Höll på att vara med i en rejäl trafikolycka och testade bilens väjningsförmåga å det grövsta då en idiot som skulle köra av på en avfart plötsligt insåg att han hade för hög fart och skulle ramma bilen före, varpå han helt sonika svängde ut i motorvägen. Där kom vi i 90 km/h och det var ren tur att ingen låg bredvid eller bakom oss, eftersom jag både bromsade och utnyttjade hela det vänstra körfältet för att inte köra rakt in i idiotbilen. Lite adrenalin på det. Kom hem till Ls föräldrar och fick lugna oss med god middag inklusive efterrätt, som L knappt orkade sätta i sig. Då föräldrarna gått iväg på en november-kräftskiva (!) la vi oss framför TV:n. Jag tittade på naturprogram av olika slag medan L sov. Klockan tio masade vi oss i säng på riktigt. Trots att jag knappt gjort två knop under dagen somnade jag och sov som en stock. Jag tror att jag eventuellt hade en viss kvarvarande sömnskuld efter tenta-P och tolv veckor neuro.

L vaknade sju imorse, pigg och frisk efter tretton timmars sömn och lite Alvedon. Själv sov jag vidare till någonstans runt halv nio. Frukost med föräldrarna intogs, liksom en promenad i det väldigt höstiga landskapet, och sedan satte vi oss i bilen med sikte mot de djupa smålandsskogarna för att träffa Ls klasskompis från gymnasiet, E. Jag har inte träffat henne tidigare, trots att L och hon har god kontakt, eftersom hon i vanliga fall håller till i Uppsala och livet i allmänhet inte har tillåtit utflykter dit. Nu var det oavsett vilket mycket trevligt att till slut få träffa henne, eftersom L pratat en del (gott) om henne. Det blev årets godaste kladdkaka med grädde och många skratt, samt en promenad runt den vindstilla sjön. Funderade på hur mycket mindre stress det skulle kunna tänkas vara att bo där, jämfört med att bo här i stan med alla tusentals måsten. Kom sedan fram till att det faktiskt inte går att flytta härifrån på bra många år även om vi skulle vilja, med tanke på hur bundna både jag och L är och förblir till sjukhuset.

Oavsett vad var det en välbehövlig andningspaus och en rolig eftermiddag med många skratt.

Körde slutligen hemåt igen, på obehagligt mörka vägar med tanke på alla viltolyckor på sistone. Ett kort stopp i Jönköping för att äta lite på någon snabbmatsrestaurang med initialerna B och K gjordes, och sedan körde vi vidare hemåt. Nu är det dags att sova igen, innan nya veckan med en massa FoF börjar. Som vanligt innebär FoF långa dagar i skolan, vilket jag inte alls ser fram emot. Dessutom börjar plugget inför stadium II-tentan. Ingen rast och ingen ro här, inte.

Kommentera!

Post Navigation