Tentaresultat

Idag kom tentaresultaten för neurotentan och pappa frågade, “Jaha, då har du klarat din vad, fyrtionde tenta?” eftersom det faktiskt blev ett godkänt. Man borde lita på sig själv idag. Jag hade en hel massa procent tillgodo – de var betydligt fler än jag räknade med. Dock inte i närheten av högst, där den som hade allra bäst hade 91,07%. Det är en helt galen siffra. Sju underkändes, vilket är ganska många för just den här tentan om man frågar L. Inte vet jag – av 84 som skrev är det i alla fall ingen hög procent.

Dags nu att ladda om för stadium II-tentan. Jag orkar inte riktigt, men måste väl ändå.

Imorgon har vi “patientövning”. Fejk/proffspatienter som vi ska ha ett entimmessamtal-och-undersökning med. Vi ska ta anamnes som är fint täckande, och sedan ska vi göra ett antal kroppsundersökningar som är mer eller mindre påkallade av anamnesen. Det är lite nervöst, men ska samtidigt bli roligt. Som en av våra lärare påpekade är det ju trots allt det här de flesta av oss går utbildningen för att få göra – träffa människor som behöver hjälp och leka detektiver i jakten på diagnos. Eftersom vi fått ganska lite praktisk undervisning i många av undersökningsmetoderna (ingen alls i tyreoidea-, buk- och lymfkörtelundersökning; dessa har bara varit med i föreläsningarna) bad jag L gå igenom dem igår. Han föreslog en Facebookuppdatering (som dock aldrig lades ut) – ‘Har lekt doktor med blivande frun’. Heh.

Imorgon kväll blir det sedan tåget till Stockholm. Yay! Ska vara där ända till söndag, vilket ska blir ett enormt skönt avbrott från skolan och den gråa, regniga verkligheten här. Visserligen tror jag inte att Stockholm blir mindre grått och regnigt – och blir det det så är det för att det blir svinkalla minusgrader i mängder istället – men ändå. Not the same som att rulla nerför backen till skolan varenda dag, för att ha mer eller mindre dåliga föreläsningar om saker jag knappt orkar lyssna till. Evidensbaserad medicin. Blä. Tråkigttråkigttråkigt. En enda av dagens föreläsningar var värd att gå på – Pediatrisk undersökningsteknik. Hur man undersöker barn, både nyfödda och lite större barn. Det var riktigt intressant och den enda av alla undersökningsteknik-/statusföreläsningar som vi haft de senaste dagarna som varit riktigt bra.

Lillebror fyllde år i helgen och jag önskade att jag varit där. Fick dock istället tillfälle att gå på klassittning (den första på flera terminer, eftersom annat kommit emellan de övriga terminerna). Den så kallade preklinsittningen, som T5 har. Vi är ju trots allt klara med preklin snart (bara den lillalilla detaljen Stadium II-tentan kvar). Sittningen var över all förväntan. Roliga tal, gyckel och skojigheter, prisutdelningar – temat var The Preklin Awards – och trevligt bordssällskap. Maten var som vanligt sådär, för det är den alltid på sittningar, till och med på finsittningar på Garnisonen. Nu var vi på NH (Nationernas Hus) och då förväntar jag mig inte mer än det vi fick. Efter sittningen var det dålig musik och således slutade kvällen vi ett-tiden. Jag var fullt nöjd med det.

 

Kommentera!

Post Navigation