Brudklänningar och patientövning

Genom ett snöblaskigt, mörkt Stockholm har mor och jag vandrat hela dagen lång. Vi har besökt Lillys och Milagro, två bröllopsbutiker med längor av både vackra och mindre vackra brudklänningar. Har provat några stycken och tanken är att jag någonstans imorgon ska tänkas välja en som blir The One. Har en som det lutar åt, men vi får väl se om det trollas fram någon imorgon som jag faller stenhårt för istället. Roligt har vi haft i alla fall, mamma och jag. Jag har ju sett fram emot det här sedan åtminstone någon månad tillbaka. Jag har aldrig varit en sådan som drömt om bröllop och ritat brudklänningar dagarna i ända, men nu när jag är här så tycker jag att det är väldigt skoj.

Igår var det patientövning. Vi studenter var ihopparade två och två där den ene hade samtal och den andre lyssnade ihop med en handledare. Patienterna är inte riktiga patienter, utan personer som ställer upp på att bli petade och klämda på. De har en påhittad anamnes och vårt fokus är att ta in patientens berättelse och sedan göra relevanta undersökningar. Jag lyckades inte lista ut vad min patient hade för sjukdom, men förutom den lilla detaljen så var jag så häääääär långt över godkänt, som min handledare sa. Det var väldigt roligt att höra. Jag vågade ta i patienten, och var mycket uppmärksam, enligt patienten själv.

Efteråt fick vi skriva journal för vårt möte, och det mailade jag till handledaren som svarade idag – med att den var bra och att jag fått med det väsentliga. Tror inte att jag någonsin kommer bli särskilt långrandig i mina journaler, det känns inte som jag. Det är ju också en svaghet, då jag inte alltid är så grundlig i mitt intresse i patientens hela sjukhistoria som en del handledare skulle önska. Å andra sidan tycker jag ju inte att vi alltid kommer ha tid med så grundliga anamneser som våra handledare på Strimman önskade sig.

Efter att ha städat hela lägenheten, pluggat lite, och packat, tog jag igår kväll tåget upp till Stockholm. Till allas stora förvåning var vi i tid, trots “snökaos” som brukar försätta SJ i fullständig paralys. Själv pluggade jag hela vägen upp och lyckades få en äldrekursare som medpassagerare bredvid mig. Trevligt att diskutera stadietentan med någon.

 

Kommentera!

Post Navigation