Funderingar i juletid

Om en vecka är det julafton. Denna tanke slog mig igår, alldeles oväntat, som om julen inte alltid kommer väldigt snabbt, inte minst när lucia passerat. Men det känns inte som jul. Det känns som plugg. En vecka till julafton innebär två veckor till nyår och tre veckor och en dag till tenta. Tisdag 8:e januari 8.00-14.00. Sex mördande timmar av kramp i händerna och huvudvärksframkallande fokusering.

De få julklappar jag tänker införskaffa detta året är antingen inköpta eller åtminstone klara i mitt huvud. Det blir inte så många, vilket är helt okej för min del. Hellre riktigt bra julklappar till det lilla fåtalet än att köpa saker bara för köpandets skull till en massa människor. Och det blir faktiskt riktigt bra julklappar.

Med julen kommer en massa diskussioner upp. Om huruvida barn ska få vara pepparkaksgubbar i luciatåget, om pojkar ska få vara lucia. Om vi ska ha avslutningar i kyrkan eller om det är kränkande för någon. Om att äta ekologisk mat och allra helst inte bara ekologisk utan också vegetarisk. Om att köpa miljövänliga julklappar eller allra helst inga julklappar alls, utan istället ge pengar till välgörenhet. Om att världen vi lever i lever så totalt över sina tillgångar. Jag gissar att den där apokalypsen som förutspås den 21 december detta år inte blir av, men det hindrar inte att vi visst står nära en gräns för vad denna planet mäktar med.

Jag funderar över dessa frågor.

A-M skrev väldigt bra om pepparkaksgubbar och pojk-lucior i luciatåg. Jag gåller med. Det finns traditioner och det finns regler för saker och ting. Man måste inte vara med i ett luciatåg om man inte vill, så får man inte vara det man vill vara så kan man ju låta bli att gå i det tåget och istället starta ett eget med en manlig lucia, pepparkaksgubbar och varför inte Luke Skywalker (han är ju trots allt klädd i nån ljus halvklänning och har en typ av ljus i handen).

Det är klart att vi ska kunna ha avslutningar i kyrkan. Nu är jag visserligen extremt svensk så långt tillbaka någon lyckats hitta i släktforskningen (även om vissa vill hävda att Skåne inte är riktigt svenskt) så jag är väl en av de där som inte egentligen tillåts ha någon säg i saken, men nu säger jag ändå att jag tycker att avslutningar i kyrkan är självklart. Varför inte? Vad är det som är så kränkande att vi har våra avslutningar i vackra lokaler? Jag tror inte på gud, men inte fasen blir jag kränkt av att någon pratar om gud på en avslutning. Jag kan himla med ögonen, men det spelar ju inte mig någon roll. Kränkt är de senaste årens modeord och jag blir galen på det. När L och hans klass skulle ta examen från läkarprogrammet fanns diskussionen om var de skulle ha ceremonin. Linköpings finaste lokal, domkyrkan, fanns uppe. Men det blev inte den för man hävdade att “någon” skulle kunna bli kränkt av att de hade ceremonin i en kyrka. Vem denna “någon” var specificerades aldrig och ingen i klassen hade egentligen något emot att ha ceremonin där – men i och med att “någon” skulle kunna bli kränkt blev det i slutändan en annan, betydligt tråkigare lokal.

Jag tänker inte äta vegetarisk mat på julen, lika lite som jag har någon som helst lust att äta enbart vegetariskt resten av året. Jag önskar att jag orkade, att jag tyckte att vegetarisk mat dagarna i ända var lika gott som att få äta kött, kyckling och fisk – men det gör jag inte. So, no. Ekologiskt kan jag välja ibland, men inte alltid.

Jag har gett pengar till välgörenhet – men jag fick något för pengarna (Dekkadans dansträning för Musikhjälpen förra veckan). Betydligt viktigare känns det för mig att ge kontinuerligt, för att det inte bara ska vara en engångsföreteelse av dåligt samvete, vilket är varför jag har en stående insättning varje månad till Läkare Utan Gränser. Jag har valt en organisation jag tycker är bra och håller mig till den, för det känns bättre att de vet att mitt bidrag kommer till dem varje månad, än att det kommer någon skvätt hit och någon skvätt dit till olika organisationer med väldigt ojämna mellanrum.

Det är dags att återgå till plugget. Kompendierna för T3, T4 och T5 är totalt ca 425 sidor, vilket är det enda jag tänker plugga från under tenta-P. Dessutom kollar jag lite i gamla T2-kompendiet. Jag vet inte alls vad jag känner inför denna tenta – någonstans mellan skräck och uppgivenhet. Pappa sa att jag ska fokusera på att plugga det som är roligt och det har faktiskt blivit roligare att plugga sedan dess. Dock tror jag (tyvärr) att den som är ansvarig för miljömedicin kommer att ta dessa två sista chanser att stoppa in så mycket miljömedicinfrågor som det bara går i stadietentan, eftersom det sedan inte längre kommer ingå (miljömedicin har från och med denna termin tagits bort från T4 – varför får vi aldrig sådana positiva överraskningar?). Miljömedicin, ihop med övriga FoF, är bland det tråkigaste som finns och ligger absolut längst ner på min lista över vad som är kul att plugga.

Kommentera!

Post Navigation