Värsta dagen (för studenter ;))

Dagen innan dagen D. Är inte det här alltid den värsta dagen? (Ja, inte om man jämför med att få ett cancerbesked eller att någon dött eller något sådant hemskt, men om man ser till att vara student…)

Tenta-P är slut, man vet att det man inte lärt sig till idag kommer man ändå inte att lära sig. Samtidigt är det omöjligt att slappna av – för imorgon är det dags för tentan. Och man tror att man kan tillräckligt, man tror att man kan de där 65% som krävs och mer därtill, men vad hjälper det om de frågar saker man inte själv tycker är inom curriculum? Som när de ber oss tolka CT-bilder – något jag verkligen, verkligen inte kan. Oftast är jag nöjd om jag vet vad det är för kroppsdel jag tittar på och vilket håll bilden är skuren. Eller när de frågar på detaljnivåer som är så mycket djupare än jag läst, för det finns en gräns för hur mycket jag kan ta in (kadmiumomsättningen, I’m looking at you).

Med allt det sagt så har det här varit det bästa tenta-P:t. Jag har lärt mig så löjligt mycket. Saker jag läst under två och ett halvt år som nu plötsligt fått sin plats bredvid varandra i en stor, sammanhängande bild. Mekanismer som återkommer i olika sjukdomar, som trots allt fakstiskt är logiska när de sätts ihop. Det är skönt, det är spännande, det är givande. Det är fem terminers plugg som kommer till en kulmination. Är jag redan där? Slutet av pre-klin. Jag förstår inte – det känns som att jag blinkade och nu är jag här.

Vill inte göra detta tenta-P igen. Men även om det blir omtenta så är det inte så att det kommer bli som den här gången. Det blir mindre plugg då, läsa om allt en gång till, men inte intensivplugga timtal varje dag. Fast ångesten dagen innan omtentan kommer vara precis likadan.

Har idéer om vad jag vill göra med min lediga tid. Läsa böcker. Kanske rita lite, det var längesedan. Skriva. Träffa folk som jag inte hunnit träffa på sistone. Titta på film utan att känna en krypande oroskänsla som stavas “varförpluggarduinte?”. Det ser jag fram emot.

Men tenta först. 8-14. Efteråt kommer jag som alltid att vara en liten gråtande fläck, bara för att den totala utmattningen hinner ifatt en. Under tentan hålls den borta med choklad.

See you on the other side.

Kommentera!

Post Navigation