Fullklottrad dag

Almanackan (den elektroniska som jag och L började med för en månad sedan, som vi kan synka med varandra så att vi har koll på var den andre är (vi är inte kontrollfreaks och vi är inte nyfikna, bara vi får veta)) var fulltecknad idag. Auskultera som amanuens imorse inför de tre spirometrilabbar jag ska hålla i på fredag (jag! ska undervisa!), gick därifrån och tränade trots att jag var ganska trött. Vidare hem för lunch och sedan till sjukhuset igen för att hämta BMR-maskinen på KlinFys och ta den till Endokrin, där jag fick mer förklaring om hur den ska kopplas ihop, inte minst med den trevliga köldvästen. Därefter möte med de sista köldstudiedeltagarna som nu är godkända och dessutom indelade i köld- och värmegrupper och fick världens längsta mail av mig alldeles nyss. Hann också med en tur till stan med K och en fika på Chocolat (jag borde få mängdrabatt där snart) och gick hem i snöandet.

Auskulteringen var rolig. Tänk vad man förstår saker numera. Tur är väl det om jag ska undervisa på fredag. Men ändå – för att bygga självförtroende kanske man ska gå på T2-föreläsningar, så att man kan känna att man kan något. Å andra sidan blir det jobbigt om man då inte hänger med… :) Nu är jag i vilket fall som helst lite nervös inför fredagen, men samtidigt betydligt lugnare än tidigare. Jag kan det här.

Under auskulteringen ringde min telefon, som jag givetvis inte kunde svara i. Det visade sig vara CMIV som ringde för att berätta att MR-maskinen (magnetresonanskameran) hade bestämt sig för att den inte tyckte att det var kul att fungera, och således hade slutat med det. Samtliga sju som skulle gjort MR idag fick således inte göra det. Jag är inte särskilt nöjd med detta faktum, eftersom det är ett meck att få ihop schemat som det är, och jag var så glad jag kunde fylla sju av åtta tider idag. Men sånt är livet och nu får jag börja om igen. Som tur var hade de hittat de flesta telefonnummer till deltagarna, så bara två eller tre kom dit i onödan.

Allt är nu uppställt för att jag ska kunna göra basalmetabolismmätningar (BMR) på deltagarna och snart nog ska jag ha fått alla specifikationer för vilka blodprover som ska tas också. Då kan vi komma igång med det åtminstone, även om MR klyddar.

En runda till stan i snön med K var trevligt, inte minst eftersom vi knappt setts sedan i höstas, med tentor och allt vad det har varit. Jag tänkte sedan ta bussen hem, men när den kom tyckte jag att jag lika gärna kunde gå, så det gjorde jag. Snöandet är ju bättre än regnande att vara ute och gå i, åtminstone, även om jag nu är väldigt trött på snö och kallt och min tjocka vinterjacka, och istället vill ha vår. Får väl vänta på den tre månader till.

 

Kommentera!

Post Navigation