Massor att göra

Fötterna värker en aning denna tisdagskväll. Jag har varit igång sedan 6.15 (okej, 6.30 – jag orkar inte upp direkt när klockan ringer, om jag inte verkligen måste) och nu är klockan 21.26, så lite trött är jag. Dagen har inkluderat blodprover och BMR på ett antal av studiedeltagarna, och en åtta timmar lång arbetsdag på akuten. En likadan dag kommer det bli på torsdag. Imorgon blir också en halvlång dag med BMR och enstaka blodprover på morgonen, samt amanuens-auskulterande på eftermiddagen.

Men det är roliga dagar, så det gör inget.

Helgen var lugn som en filbunke – i fredags orkade vi alls ingenting, än mindre efter att vi varit och handlat, så det blev middag och TV och sova i elva timmar. På lördagen gick L på spinning och sen umgicks vi med såväl D&P med barn (och deras Xbox 360 med allt möjligt roligt – bäst var dansen, även om jag också råkade vinna bowlingen (det har aldrig hänt i verkligheten. jag suger på bowling.)) som med L&D som bjöd på middag och filmvisning. Trevlig dag. Söndagen var mest bara lugn och lite träning. L hade bestämt sig för att jobba på sin artikel, vilket inte hände – när han väl kom iväg till sjukhuset för att sätta sig med det hela krånglade SPSS för honom i över en timme (ska jag nämna att jag löste problemet på under tio minuter? jaa, varför inte.).

Igår kickade jag igång veckan med blodtryck/perifera pulsar-labb med T2. Det är skoj att undervisa. Den labben är dessutom sådan att studenterna verkligen får känna sig som doktorer – det är en av de första praktiska labbarna man har om jag minns rätt, och jag minns hur coolt jag tyckte det var att lära mig få ta blodtryck. Det var ju doctor-stuff på riktigt. Förhoppningsvis lär de sig något också.

Imorse kom E till min undsättning och hjälpte mig med alla blodprover som skulle tas och framför allt centrifugeras/pipetteras. Det var enormt mycket enklare när vi var två. Vi fick schwing på det hela så att nio personer fick blodprover dragna (fem rör till KlinKem, och sedan två olika till att sätta i kryorör), och två personer fick göra BMR, och vi var ändå klara till klockan elva. Det kändes riktigt bra. Sedan tog vi lunch ihop innan jag skulle börja på akuten.

På akuten hann vi inte mer än att få rapport från teamet som jobbade dag, innan LS kom in och informerade oss om att vi strax skulle få in en orange patient. Med detta följde att vi inte kom att hinna med så många andra patienter, eftersom denna orange patient var ganska krävande. När vi väl fått iväg denne till MOA (medicinsk observationsavdelning, en subenhet under MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning, tillika Ls nuvarande arbetsplats)) tyckte vi att vi skulle få tid för någon av de stackars lägre prioriterade patienter som redan väntat i några timmar – men då fick vi en röd patient som vi fick pyssla med i stort sett resten av arbetspasset. Röda patienter, den högsta prion vi har, ska hållas under konstant observation, vilket innebär att jag eller sjuksköterskan hela tiden fick stanna kvar i rummet. Det blev besök från kirurgen, besök från KlinFys (klinisk fysiologi), och senare en CT, innan patienten en halvtimme innan slutet av vårt arbetspass till slut fick komma iväg till avdelning.

Det var dock ett kul pass med lagom mycket att göra. Blev inte stressad utan tog ett djupt andetag när det kändes som att det var lite mer att göra, och sedan gjorde jag det jag skulle. Det är en bra känsla.

Kommentera!

Post Navigation