Lärorikt arbetspass

Dagen var en lärorik en på akuten. Det var egentligen tänkt att jag skulle jobba kvällspasset (12.45-20.45) – det var det jag sa ja till igår – men klockan sex imorse ringde de från akuten och väckte mig för att fråga om jag kunde tänka mig att jobba morgonpass istället. Eftersom jag vid det laget var vaken med hjärtat i halsen efter att ha blivit väckt av telefonens ringsignal tyckte jag att jag lika gärna kunde gå upp – att somna om skulle ju ändå ta en evig tid. Dessutom föredrar jag morgonpasset över kvällspasset. Så det blev ett ja.

Förmiddagen blev lugn. Vi hade flera patienter som vi handlade snabbt och effektivt, gav lite smärtlindring i några fall, och sedan skickade hem. Vi fick också in en höftluxation (höftkula ur led) som vi efter Stesolid och Ketalar (muskelavslappnande och smärtstillande) kunde dra rätt. Jag stod och “höll höften” – tryckte ner den för att hålla den på plats medan doktorn drog i benet – och kunde mycket väl både känna och höra när kulan hoppade tillbaka på plats. Just höftluxerade patienter är väldigt smärtpåverkade patienter, men det är fint att se hur de så snart vi får höftkulan på plats igen börjar slappna av. Efteråt får man hålla koll på andning och sånt, eftersom mycket morfin kan ge andningsdepression.

På eftermiddagen kom doktor D till C-teamet. Jag fick då vara läkarstudent istället för uska i omgångar (vi hade inte särskilt många patienter) och fick lägga min första bedövning – en fingerbasblockad – samt dra den bedövade och brutna tummen rätt. Att jag skulle lägga blockaden (hälften av den åtminstone; doktor Ds “riktiga” läkarstudent la den andra sidan av blockaden) fick jag inte så mycket förvarning på, vilket hjälpte – det var bara att köra. Har lärt mig det en hel del på akuten, bland annat detta: man kan inte hålla på att mesa, det går inte. Så in gick nålen och in gick bedövningen och efter en stund var det bedövat nog. Vi gick in i gipsrummet eftersom vi har en genomlysningsapparat där. Det är en sorts röntgen där man ser vad som händer i realtid på en datorskärm – oerhört praktisk när man ska dra en bruten tumme rätt. Även här gällde det att inte vara mesig, utan jag tog i och den brutna biten hamnade där den skulle. Vi gjorde också hål i nageln, vilket var en ny insikt att man bör göra, för att låta det ansamlade blodet (ett blåmärke under nageln) komma ut så att det inte trycker på nageln.

Jag avslutade dagen med att sätta en kateter på en patient som skulle upp till operation för att få en spik inbankad i höften. Inför op har vi en hel hög saker som ska göras – prover och EKG ska tas, kateter sättas, mm. Jag börjar få bra koll på katetersättning. Vi någon timmes undervisning i på termin tre om hur man sätter kateter och vi får testa att göra det på dockor varsin gång – sedan “kan” vi det. Eller inte, trots att vi får papper på det. Så jag övar gärna så att jag kan det, precis som PVK:er, eftersom vi som läkare ska kunna göra det om situationen kräver det.

Tycker fortfarande att mitt jobb på akuten är det bästa extrajobb man kan ha som läkarstudent.

Kommentera!

Post Navigation