Sommarjobbsslut, bok och bröllopsfix

Sommarjobbet är slutfört. Det var 760 + 54 (dvs 815) prover som skulle analyseras och nu är de analyserade. 78 prov per platta, så sammanlagt elva plattor (plus en blev det faktiskt, för den gick åt skogen och jag fick börja om). Det har, som saker brukar göra eftersom övning ger färdighet, gått bättre och bättre. Den första plattan gjordes enligt instruktionerna men efterhand fick vi tips på förbättringar och från att datorkörningen av den första plattan tog två timmar, var jag igår nere på 38 minuter. Datorns analystid är ju beroende av hur välgjorda proverna är, att de är korrekt centrifugerade, vortexade, skakade och spädda. Det blev mer och mer rätt.

Har haft god hjälp av H, som gjorde liknande analyser förra året för sitt T6-arbete. Utan henne hade det inte alls funkat. Det är inte så svårt egentligen, men det behövs definitivt att någon visar och instruerar på förhand.

Nu har jag i alla fall pipetteringsvana. Minst sagt.

Läste en bok under inkubationstiderna för proverna. Carrie, av Stephen King. Inte läst Stephen King innan – är inte särskilt intresserad av skräckgenren. Såg dock en trailer för en ny filmversion av boken och blev nyfiken. Inte så mycket för att trailern är något fantastiskt, men de brukar massakrera böcker när de ska göra film av dem och jag blev intresserad av boken bakom trailern. Köpte boken och läste den. Jag vet inte riktigt vad med den som gör den bra, men det var den.

Som alltid blir jag illamående vid läsning om barn som mobbas. Någonstans känns boken som den hämnd mobbade barn drömmer om, att få kunna ge igen – i denna bok får mobboffret verkligen ge igen. Tragedin blir omfattande. King lyckas bygga upp boken så att man hela tiden väntar på det man vet redan från början ska komma (vårbalen) och det är väl det enda jag fann lite sämre med boken – det kändes något som ett antiklimax. Det var samma tempo genom hela boken, där jag hade velat ha ett snabbare tempo mot slutet.

Boken är från början av 70-talet, men det märks knappt, annat än på väldigt små detaljer som lätt kan ignoreras. King lyckas skriva så att berättelsen inte är tidsbunden eller knappt ens platsbunden, trots att det finns en åh så amerikansk bal som klimaxets skådeplats.

Det är inte heller så att jag egentligen skulle vilja kalla genren för skräck. Fantasy eller science fiction, ja – telekinesi kan ju inte klassas som något annat än övernaturligt – men skräck tycker jag knappast. Hungerspelen, framför allt tredje delen av triologin, hade värre beskrivningar av vidrigheter. Det som gör denna bok otäck är inte vårbalen och allt som händer därefter, utan hur elaka människor kan vara mot varandra. Den handlar om utanförskap, önskan om att passa in, och om varför vi människor utvecklas och blir som vi blir.

Boken är klart läsvärd.

I övrigt är det bröllopsplanering som gäller. Jag har gjort ett utkast för festprogrammet och det ska nog bli hur fint som helst när vi slutligt bestämt oss. Jag vill få dem gjorda någon gång i nästa vecka. Det vore väldigt skönt att bli klar med dem, för det är det riktigt stora projekt som är kvar på to-do-listan inför bröllopet.

Vi har bestämt oss för att åka till Stockholm helgen innan bröllopet. Vi tar bilen upp, så ska jag hämta hem min brudklänning (efter att först ha testat den så att den sitter perfekt). Mamma skulle annars tagit den på tåget när hon kommer till Linköping på fredagen, men det blir bättre så här. Enklare för alla.

Tusen småsaker att fixa, men allt det stora har fallit på plats. Vi vet hur dagen ska se ut, från morgon till kväll. Allt är bokat från frisör till vigselförrättare, från catering till DJ. Det har alla förutsättningar för att bli en väldigt bra fest och jag hoppas innerligt att det blir så. Det har ju trots allt lagts ner en hel del tid på saken.

 

Kommentera!

Post Navigation