Om bara två veckor…

Nu är vi på slutspurten inför bröllopet. Två veckor och två dagar kvar. Man hoppas innerligt att man inte glömt något vitalt som måste försöka fixas på denna korta tid.

Saker som är klara? Mycket.

Vigselns upplägg gjorde vi klart med vigselförrättaren igår, det känns som ett upplägg som är lätt, ganska kort och förhoppningsvis blir fint. Vi håller alla tummar vi har för att det blir fint väder så att vi kan vara nere vid vattnet, men skulle det inte bli så finns det en backupplan med vigsel inomhus. Alla kommer få stå upp genom vigseln oavsett om vi är inom- eller utomhus så därför håller vi det ganska kort.

Vi hoppas att vi nu har en slutlig gästlista och att det inte inkommer fler sena avbokningar. Förutom att bordsplaceringen då blir screwed up igen är det ju framför allt tråkigt. Vi har ett ganska litet bröllop med bara de vi absolut vill ha närvarande, så varje avhopp är ju ett avhopp av någon vi verkligen hoppades skulle vilja dela denna dag med oss. Men folk får sista-minuten-förhinder och det är inte så mycket att göra åt saken.

Catering, boende, tårta, DJ, med mera är allt klart. Alla involverade har jobbat med bröllop tidigare och förutom vår fotograf har alla som ska vara med och jobba på Bjärka-Säby varit där och organiserat bröllop tidigare (och fotografen har ju gjort en massa bröllop tidigare och ska mest följa efter oss, så lokalen spelar inte så stor roll för henne). Det är således bara jag och L som är newbies på det hela, och det känns väldigt skönt.

Nu återstår småsaker: printa och fixa ihop festprogram, bestämma slutlig dukning, och att köpa in färskvarorna som behövs, såsom alkoholfri dricka (för dels oss som håller oss alkoholfria och dels för att blanda med redan inköpt alkohol…), godis och vickning. Sedan börjar de fysiska förberedelserna med att prova klänningen en gång till, göra provuppsättning hos frisören, få naglarna fixade, och slutligen att dagen innan bröllopet dekorera hela lokalen med allt vad pyssel vi har.

Flera har på sistone frågat om jag börjat bli nervös än – eller för den delen om jag ångrat mig. Det senare var något mer skämtsamt, men det förra är en bra fråga. Jag har inte blivit nervös inför tanken på bröllop som sådant, eller på faktumet att jag ingår äktenskap och allt det där. Jag vet att det är rätt, vet att jag vill, har ingen tvekan om den saken. Det jag är nervös för är ju snarare att allt ska bli så bra som jag hoppas. Att saker och ting ska klaffa, att folk ska trivas. När man jobbat med något i nästan ett helt år har förväntningarna givetvis byggts upp och jag vill att de ska infrias. Det viktigaste – att vi blir gifta – kommer ju ske oavsett, men jag vill gärna att allting blir så fint som möjligt också.

Så det kan sammanfattas med: åh, vad jag hoppas att det blir bra, och åh, vad jag längtar!

Kommentera!

Post Navigation