Roadtrip, del 1: Las Vegas

Min reseberättelse är lååång (6 300 ord) så den kommer publiceras i bitar. Här är del ett.

Vår resa till USA påbörjades i Stockholm. Vi åkte upp på tisdagen den 23 juli, tre dagar efter vårt bröllop, och åt middag hos T på kvällen. Den 24 juli satte vi oss på flyget. Vi mellanlandade i Chicago och flög därifrån till Las Vegas.

När vi kom av i Las Vegas var det 42 grader varmt ute – och som alltid gäller den temperaturen för skuggan. I solen var det långt mycket varmare; det var som att stå i en bastu. Värmen var dock av den torra typen så på något sätt var den ganska hanterbar ändå. Vi var trötta efter resan och jetlaggade (Kalifornien och Las Vegas ligger nio timmar efter oss) men vi tog ett dopp i poolen – det enda pooldopp jag tog på hela resan – och sedan gick vi över gatan från hotellet till köpcentrat där det fanns en ”Food court”, dvs ansamling av snabbmatsställen. Vi valde tacos och så snart vi förtärt den var det dags för sängen.

I Las Vegas hade vi förbokat ett hotell, Trump International, för tre nätter. Det blev, ironiskt nog eftersom det var det finaste hotell vi bodde på under resan, ett av de billigaste hotellen. Vi bokade genom Hotels.com, och fortsatte göra det hela resan, något som funkade mestadels bra. På Trump hade vi en av deras mindre sviter eftersom det inte kostade nämnvärt mer än något av deras andra rum. Det fanns en king size-dubbelsäng, ett kök dit man kunde få vilka köksredskap man behövde (jag ringde upp en brödrost eftersom vi senare köpte bagels att äta till frukost), och ett stort badrum med både dusch och bubbelbad. Ett mycket trevligt rum.

På torsdagen vaknade vi av förståeliga skäl tidigt – jetlag gör det. Vid sjutiden var vi ute och letade efter frukost på The Strip. Redan då var det varmt som en bakugn. Vi tyckte att det var logiskt att det var varmt på dagen eftersom Las Vegas trots allt ligger mitt ute i Nevada-öknen, men det vi inte tyckte var logiskt var att det var lika varmt på natten då solen sedan länge gått ner, men så var det. Varmt dygnet runt. Frukost hittade vi i varje fall till slut i form av supermarketinköp, eftersom vi tyckte att Starbucks och liknandes sötsaker inte var någon vidare frukost. Det blev bagels för min del och yogurt och en wrap för Ls.

[soliloquy id=”3525″]

Vid tiotiden, efter på hotellrummet intagen frukost, var vi ute och gick igen. Vi tog en något närmare titt på shoppingmallen som låg över gatan (där vi ätit kvällen innan), och gick sedan nedför The Strip. Trump ligger i ena änden av The Strip, på en korsande gata. Helt okej läge för svenskar som inte har något emot att gå. Vi kom så långt som till The Venetian, ett med tanke på namnet inte helt otippat italiensk-inspirerat hotell som inkluderar en flod som löper runt och genom hotellet på vilken man kan åka gondol, och inne i hotellet finns ”shoppinggator” med kullersten och en fejkad blå himmel ovanför. På Venetian fångades vi in av löften om billiga biljetter till några av showerna i stan i utbyte mot att vi åkte på utflykt för att övertalas om att köpa in oss i time-shares. Vi tyckte att det var en god idé och bokade in oss på utflykten vid tvåtiden. Tiden fram tills dess spenderades med promenad vidare ner på Strippen till Caesar’s Palace, varsin Ben ’n’ Jerry’s-glass, och inköp av en blå Las Vegas-tröja till L (den syns senare på ett otal bilder).

Time-share-grejen bestod av en timmes presentation och därefter intensiva övertalningsförsök. Efter ett otal ’nej tack’ blev vi långt om länge ivägsläppta, då med våra showbiljetter. Vi släpptes av i andra änden av Strippen eftersom det var där vår första show skulle vara – strippshowen Fantasy. För att fördriva tiden till showstart (den började först kl 22) åt vi middag på ett steakhouse och besökte både CocaColas och M’n’Ms butiker. Vi spelade också bort ungefär $3 på slots – det tog en halvtimme.

Showen var helt okej, med tjejer som redan i första numret drog av sig sina bh:ar. Några nummer hade imponerande akrobatik. Däremot förstördes showen av någon irriterande snubbe som skulle vara komiker och som enbart körde amerikansk under-bältet humor.

[soliloquy id=”3521″]

Vi stupade i säng så snart vi kom hem, helt slut efter vår första, arton timmar långa dag. Vi sov sedan till åttatiden på morgonen och gjorde oss i ordning för vår inbokade helikoptertur. Vi hämtades 8.40 av limousine som tog oss till Sundance Helicopters lokaler. Där fick vi höra en del säkerhetsregler och liknande innan vi 9.45 lyfte. L och jag satt i baksätet och kunde både filma och fotografera en hel del. Vi fick en kort tur över Las Vegas och åkte sedan ut mot Grand Canyon, som var målet för resan. Vi fick en något för kort tur över Hoover Dam, och både L och jag tyckte att flygturen över själva Grand Canyon gjordes en aningen för högt upp, men det var helt klart en tur värd pengarna – inte minst med tanke på att detta totalt sett tog tre timmar, medan en busstur ut till Grand Canyon hade tagit totalt runt fjorton timmar.

Vi landade i Grand Canyon och fick äta picknick och ta en massa bilder där, innan det var dags att åka tillbaka igen. Vi fick kontinuerligt höra information i våra hörlurar i helikoptern, och bland det festligaste vi lärde oss var att Las Vegas från början grundades av mormoner. Undrar om de är nöjda med hur staden blev… På vägen tillbaka flög vi en fin tur över The Strip.

[soliloquy id=”3527″]

[soliloquy id=”3544″]

När vi körts tillbaka till hotellet gick vi över till mallen igen och shoppade väldigt lite. Senare på eftermiddagen, efter lite vila eftersom vi båda var ganska trötta, tog vi hotellets shuttle till Caesar’s Palace. Därifrån gick vi vidare bort till hotellet Monte Carlo, där vi skulle se The Blue Man Show. För alla fyra biljetterna – Fantasy och Blue Man Show – fick vi, tack vare time-share-grejen, betala bara $50. Vill man spara pengar är det således att rekommendera, eftersom motsvarande biljetter annars går på över $100/st.

Jag hade inga förväntningar på Blue Man Show – jag finner dem lite smått creepy – men de slog alla förväntningar jag eventuellt kunnat ha. Efter en något seg start hade de flera fantastiska nummer på rad, och det avslutades i en spektakulär final som jag sent kommer glömma. Helt galet och med underbar stämning.


Officiell trailer för Blue Man Group.

Efteråt spelade vi bort ytterligare $2 i slots och gick sedan hemåt. På vägen såg vi Bellagios vattenspel och sedan brottades vi med alla tusentals andra som gick på trottoarerna. Vi såg en gatuunderhållare som kunde vända axlar och armar bak-och-fram, ut-och-in, ungefär. Hade velat se de röntgenbilderna. Eller inte.

Vi skulle ätit men efter att ha suttit på restaurangen i fråga i tio minuter utan att någon tog vår beställning gick vi hem istället och tog ett bad i jaccuzzin.

Kommentera!

Post Navigation