Roadtrip, del 6: Yosemite

Måndagen blev en dag av bilåkning, men för ett väldigt vackert mål – Yosemite National Park. Totalt sett blev det någonstans runt åtta timmar i bil.

Jag hade hittat ett trevligt frukostställe via Yelp där vi började vår dag med bacon, ägg och färsk frukt. Semesterns bästa frukost. Därefter satte vi oss i bilen och åkte mot Yosemite (“Jossemitte”, inte “Yosemajt”). Vi stannade på vägen och köpte en donut (för att L skulle få prova en äkta amerikansk ¢65-donut), och så fick L Burger King till lunch. Totalt sett blev det en väldig massa hamburgare för L på resan. Det hjälptes ju inte när varenda restaurang, oavsett hur fin eller ofin, serverade hamburgare av något slag.

Väl i Yosemite, efter en resa på drygt tre timmar, fick vi ta en shuttlebuss till området med de redwood-träd som vi var där för att få se. Vi valde att promenera i skogen – det fanns ett litet tåg också, men vi hade suttit ner alldeles tillräckligt redan och ville gärna röra på oss – och det blev en promenad på någonstans runt 6-7 km. Det är inte särskilt långt, men lutningen var rejäl. Totalt sett tror jag stigningen var hundratalet meter.

[soliloquy id=”3708″]

Redwoodträd, som egentligen heter Sequoia, är gigantiska. De anses vara de största levande tingen i världen, och de har en bark som kan vara upp till en dryg meter tjock. Den tjocka barken gör dem eldtåliga så att när det brinner i skogen runtom så dör inte Sequoiaträden. Det högsta trädet i Yosemite är 88 meter högt och det tjockaste är 12 meter i diameter. De har inget djupt rotsystem utan de ligger väldigt ytligt för att kunna fånga vatten – de ligger sällan djupare än 2 meter (men de kan sprida ut sig 45 meter åt sidorna). Rotsystemen från olika Sequoias kan växa samman för att hälpas åt. (Mer om Sequoias)

Vi tyckte att Redwoods var bland det bästa vi gjorde på resan. Det var väldigt vackert och imponerande och man känner sig så liten bland träd som är upp till 1800 år gamla (The Grizzly Giant tros vara så gammal). Jag mådde inte helt bra, antingen beroende på för lite mat och vatten eller för att vi trots allt var 1600 meter över havet helt plötsligt (på morgonen hade vi ju varit vid havsnivå). Men jag njöt ändå och det blev bättre när vi kom lite längre ner igen.

När vi kom tillbaka i bilen valde vi mellan att köra tillbaka samma väg som vi kom, eller köra vidare på vägen och ut andra hållet. Vi valde det senare för att få se något nytt och det var vi väldigt glada över – vi fick se den ena fantastiska vyn efter den andra. Gigantiskt höga berg på båda sidor om vägarna, en flod som ringlade sig vid sidan av, och senare byttes det ut mot att vi var högst upp på ett berg och kunde se över flera kilometer orörd natur. Där stannade vi några minuter och njöt av stillheten – inga bilar och ingen bebyggelse förutom den enda väg vi körde på.

Yosemite - utsikt

[soliloquy id=”3741″]

Senare blev det inte lika roligt när vägarna fortsatte vara slingriga som bara den och det blev bäckmörkt. Men vi samarbetade och kom till hotellet vid tiotiden på kvällen utan några större problem.

Vi avslutade dagen med McDonalds. Vi skulle gå in – det stod att det skulle vara öppet till midnatt och klockan var bara halv elva – men dörren var låst. L ville ändå ha mat och jag föreslog att vi skulle hämta bilen tvärsöver gatan och köra genom drive-throughn. Det tyckte inte L som istället ställde sig i drive-through-kön utan bil. När vi kom fram till luckan för att hämta maten såg personalen väldigt ställda ut – det där hade ingen någonsin gjort tidigare. Men vi fick vår mat i alla fall.

Kommentera!

Post Navigation