7 juni 2010

Utdrag ur dagboken:

Vaknat med tuppen – bokstavligen. Den gol tills vi drog oss ur sängen vid sextiden.

Welcome to hell. Så får ju känslan onekligen sägas vara just nu. Det är runt 25 grader varmt, klibbigt och ösregn. Utanför fönstret gråter och skriker ungar. Toaletten är i ett mörkt rum utan fönster. Mat har vi inte fått än (klockan är… tja, sen eftermiddag).

Barnhemmet

Ungarna stirrar på en som om man vore en utomjording och ställer samma två frågor – “what’s your name?” och “how old are you?” – om och om igen.

Vi kom hit efter en introduktion i förmiddags. En del om hygien, hälsa, malaria, “cross-culture” och en kort språklektion.

Just nu känns det som att det kommer bli tre enormt långa veckor, om det är dagar som den här eftermiddagen. Förhoppningsvis speedar tiden upp snart; den brukar göra det. Fyra dagar till helg. Seth, ansvarige som höll i introduktionen och körde oss hit, sa att vi kan ringa om det blir för jobbigt, så omplaceras vi. Problemet är att vi inte kan flyttas ifrån det jobbiga. Det är… allt.

Förhoppningsvis blir allt bättre när Susanna – den tredje som ska vara här och vara volontär, och som samlat in pengar för att hjälpa barnhemmet – kommer. Imorgon förväntas vi också börja jobba. Tvätta barnen samt undervisa dem i matte och engelska. Just nu undrar jag mest vad jag gett mig in på och varför jag utsätter mig för det frivilligt. Hade ju kunnat vara hemma.

Barnen blir galna om man tar fram en kamera

Kommentera!

Post Navigation