Insikter i början av fjärde året

Fluffig grön mössa.

Blå skylt på snöre runt halsen, namnet i stora bokstäver.

Fundersamma steg.

Famnen full av tunga fysiologiböcker.

Jag vill gå fram och säga, Lägg ner de där. Du kommer få läsa tills du spyr om ett par veckor, jag lovar, du kommer få läsa tills ögonen går i kors – men tills dess, låt det vara. Luta dig tillbaka under HEL och slappna av. De närmsta dryga fem åren kommer ändå vara till bredden fulla av plugg. Anatomi. Fysiologi. Patologi. Farmakologi. Och så vidare. Bakterier hit och bakterier dit, organsystem och cellbiologi, mediciner med verkningar och biverkningar. Du kommer lära dig mycket mer på en vecka än du trodde var möjligt, och vad du lär dig på hela utbildningen kan du inte alls föreställa dig.

Man är hungrig när man kommer till läkarutbildningen. Det är synd att de slarvar bort det egentligen – istället för att ta tillvara på den där energin man har av den totala glädjen över att komma in serverar man slö HEL-kurs som inte kräver nästan någon insats alls. Det är frustrerande. Men samtidigt har man chans att komma in i staden lite, att njuta av nollningen, få ordning på lägenheten eller studentkorridoren. Så på det sättet fungerar det. (Den hade kunnat vara kortad. Hälften. Tiden behövs så att T1:B inte blir lika mycket.)

Jag har fått mail innan tidigare terminsstarter från nervösa nya studenter. De oroar sig för att de inte ska klara av utbildningen, att biokemin kommer vara för svår och om hur man lär sig anatomi. Frågor som, “Borde jag plugga hela sommaren?” är vanliga – och mitt svar samma varje gång: Nej.

Du kommer hamna i en klass där alla andra är precis lika nervösa över att inte vara bra nog. Ångestfyllda överpresterare, det är vi läkarstudenter i ett nötskal. Några kommer ha läst lite biokemi på universitetet innan, någon kanske är ingenjör och nån annan har gått någon termin på sjukgymnastprogrammet och har lite koll på anatomi – men dessa är olikheter som snart jämnas ut och inom ett år från start har ingen någon särskild fördel längre. Man lär sig hjälpas åt, man tentapluggar ihop och försöker förstå. Och i stort sett ingen tycker att det är enkelt.

Du kommer jämföra dig med de andra i klassen – men kom ihåg att det du jämför med är det kollektiva vetandet, hela resten av klassen. När andra räcker upp handen och ställer smarta frågor, eller ännu värre, kan svaren på lärarens frågor, då känns det som att “alla andra” kan allt och du kan ingenting. Men givetvis är det så att tillsammans kan “alla andra” mycket mer än du, för “alla andra” är hundra pers och det är klart att det sammanlagda vetandet är stort – men det betyder inte att var och en av dina klasskompisar kan mycket mer än du. Det kan de inte. Hade de redan kunnat allt hade de inte gått på utbildningen.

Så det vill jag säga, just då, sittandes på HUB med näsan i ögonboken.

Jag fortsätter plugga istället. Nollan kommer inse allt det där själv så småningom – det hjälper inte att någon annan förklarar det.

(Jag kämpar fortfarande med det där med “alla andra”.)

 

Kommentera!

Post Navigation