Siktet inställt…

Nyss hemkommen från ett pass på akuten som blev något längre än det skulle vara – skulle slutat kvart i nio, var därifrån tio. Det blir så ibland när man har akut sjuka patienter. Men det var definitivt ett sånt där pass när jag kom därifrån och tyckte att JA-A, jag ska verkligen bli akutläkare. Jag trivs så väldigt bra på akuten, med patientflödet och att man aldrig vet vad som komma skall. Den där patienten som kommer in och man tror inte är det minsta sjuk, som man planerar att skicka hem innan man ens påbörjat den, visar sig vara jättesjuk och hamnar på intensivvården, samtidigt som det kommer in högprioriterade patienter som efter tjugo minuter konstaterats vara helt utom fara. Och allt däremellan.

Jobbade med en fantastisk läkare och fantastisk sjuksyrra och då är allting så enkelt. Dessutom kan jag verkligen jobbet numera och det är en väldigt skön känsla. Allt flöt fantastiskt fint trots att det blev en hel del att göra med en av patienterna.

Så, akutläkare. Siktet är inställt. Innan dess måste jag dock ta mig igenom allt det här dravlet som är resten av läkarutbildningen. För närvarande innebär det tema öron-näsa-hals (ÖNH) och ögon. Det är så oerhört tråkigt att jag bara med nöd och näppe hållit mig vaken under föreläsningarna. Dessutom blir föreläsningarna ofta på en obegriplig nivå, såsom när man har en käkkirurg som står och, på ett visserligen engagerat och positivt sätt, undervisar om hur man utför olika typer av käkkirurgi. Saker som var man sätter titanskruvarna och lägger snitten. Vilket blir en konstig nivå, för jag ska inte bli käkkirurg och även om jag skulle bli det så hade jag inte blivit det på en föreläsning på T7. I bästa (?) fall kommer jag stå bredvid och titta på, eventuellt sy ett stygn nånstans nån gång på en käkoperation. Annars kommer jag bara skriva remisser dit.

I övrigt ska jag vara mentor åt någon T1-basgrupp ihop med E. Vi gick därför en mentorsutbildning i veckan. Fick lära oss vikten av mångfald och fick fundera över varför vi vill vara mentorer. Jag vill vara mentor för att jag vill träffa yngrekursare, för att kunna föra vidare en del av de insikter jag fått under dessa år, och för att kanske kunna vara något slags stöd. Det ska bli väldigt roligt att få träffa dem om ett par veckor.

Var också på dissektion i veckan. ÖNH. L och jag hade det som dejt – han följde med eftersom det är en dissektion han inte gått på – och det där var ju stället vi träffades på, så vi är lite lagom weird men det var skoj. Det är första gången vi varit tillbaka i dissektionssalen tillsammans sen den där första gången. Fortfarande en kul hur-vi-träffades-berättelse.

På måndag börjar första klinikplaceringen. ÖNH i Linköping. Har inte hört så mycket gott om det, hoppas på att det trots allt är bättre än sitt rykte. ÖNH och ögon är de enda placeringarna jag har i den här stan denna termin, så om inget annat borde resten bli bättre.  Jag ser fram emot infektionsplaceringen, det ska bli skoj. Mycket mer min typ av område.

Och kompendierna säljer som smör i solsken (obegripligt uttryck – varför skulle smör sälja i just solsken?) och jag har skrivit 3500 ord på en av mina fantasy-ish-böcker igår.

Så nu har ni en uppdatering på det mesta. Om nu någon bryr sig.

Kommentera!

Post Navigation