Helg

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva på bloggen just nu. Man kan ju tycka att när man är ute på praktik så borde det hända en massa saker man kan skriva om, men jag tycker inte att praktiken är något vidare och då blir det inte så mycket intryck man verkligen vill skriva om. Det har varit många seminarier eftersom vi är för många studenter som har ögon-/öronplaceringen i Linköping och de ansvariga därför måste fylla ut med sådant. Vi ser ju helt enkelt inte tillräckligt många patienter. Det blir dock lite konstigt ibland, för seminarierna tar ju en hel del tid, som gör att vi är ändå mindre tid på kliniken. Nästa vecka har vi egentligen bara måndagen på kliniken – resten av veckan försvinner flera dagar till seminarier (och en dag ska vi vara på käkkirurgen, 18 studenter som ska… jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Käkkirurgerna är dock hur trevliga som helst (enligt erfarenhet från när jag fått jobba med dem akuten) så det ska bli ganska kul ändå) – så då är det bara måndagen vi har på oss att möta verkligheten. Ganska lite tid, alltså.

Var med på en halvspännande ögonjour i onsdags, med många enligt jourläkaren annorlunda fall. Tyvärr skickas ju allt som är det minsta roligt (för oss, inte för patienten) vidare, framför allt till neurologen och akuten, för vidare handläggning.

Men man lär sig snabbt. På dessa veckor har jag fått åtminstone en grundläggande kunskap i att hantera både ögon- och öronmikroskop, otoskop och oftalmoskop, och lite förståelse för hur det ska se ut när man tittar i munnen och i näsan. Har fortfarande svårt att se ögonbottenförändringar, det är så små skillnader man letar efter där.

I torsdags jobbade jag kvällspass på akuten. Fick reda på att en patient vi hade en av de föregående gångerna jag jobbade hade dött dagen efter. Det kändes väldigt trist. På sistone har det varit fall på akuten som jag funnit jobbigare. Saker som känts så onödiga. Saker som är psykiskt tungt att hantera. Jag fick vara anhörigstöd vid en olycka i somras och det var otroligt jobbigt. Jag tänker fortfarande på det. På samma sätt känns det med denna patient, som jag ändå jobbade med under hela det passet på akuten. Det är väl bara så det blir ibland, några tyngre saker som händer, men det hände inte egentligen alls förra sommaren. Då var jag med när en riktigt gammal person dog, men det kändes aldrig jobbigt – jag tycker att det är okej att man dör när man närmar sig hundra. När någon i ens egen ålder dör är det inte alls lika enkelt att hantera. När det bara känns så fruktansvärt onödigt.

Igår undervisade jag T2 om hjärt-/lungstatus. Det var första gången jag höll i den labben, men det gick bra. Återigen är det en labb som får studenterna att känna sig som riktiga doktorer, så det är en tacksam labb att ha.

Men sedan, när dagen var slut efter dubbla seminarier och träning och handling och allt det andra som behöver göras innan man kan sjunka ner i soffan (med ett och ett halvt kilo räkor för det köpte vi på fiskauktion), sedan var det helg. Är det helg.

Det behövs helg.

Kommentera!

Post Navigation