Snart halvvägs genom T7

Tänk för ett halvår sedan. T6. Typ ingenting att göra – korta perioder av intensivt provtagande och sånt, men generellt sett väldigt lite.

Nu?

Borde plugga. Borde plugga mest hela tiden känns det som.

L säger att jag redan pluggat mer än han gjorde på hela klin. Jag säger att han är betydligt smartare än mig i så fall, för jag tycker inte att jag kan det jag ska kunna.

Och nu vill jag inte bara kunna det för att klara tentan, utan för att jag vill kunna det.

Senaste veckan har vi haft föreläsningar om hud. Tyvärr här de varit genomgående dåliga föreläsningar med något enstaka undantag. Vår hudansvarige lärare är helrörig när han går igenom allt det som ska gås igenom och jag tycker inte att jag lärt mig mycket av något denna vecka. Bäst för inlärningen var förmodligen torsdagen, då jag skippade förmiddagens föreläsningar medvetet och eftermiddagens pga engagemang elsewhere. Då fick jag massor pluggat hemma.

Infektionstemat har haft betydligt bättre föreläsare, men där önskar man sig mer tid. Tyvärr är upplägget för teorin denna termin så här: en vecka ögon, en vecka öron (dessa överlappar under första teoriblocket), en vecka infektion och en vecka hud (dessa överlappar under andra teoriblocket) – och sedan två. veckor. FoF. Varför? Varför, varför, varför? Tänk så skönt om vi kunnat spendera mer tid på antibiotika. På en massa spännande infektionssjukdomar. Istället ska vi ha föreläsningar som heter “Arbetsmiljö och psykisk ohälsa – riskfaktorer, bedömning och utredning” i tre timmar, “Inomhusmiljö och sjuklighet” i två timmar, samt, givetvis, en seminarieuppgift som är oförlåtligt obligatorisk. För de vet att om de inte gör det obligatoriskt så är det ingen som kommer.

Som tur är blir det inte tio fulla dagar av FoF – två dagar är avsatta för fördjupningssymposium då vi ska presentera våra T6-arbeten. Eftersom man bara presenterar en av dagarna, och sannolikt då bara halva dagen, får man en och en halv dag FoF-fritt.

Nästa vecka börjar jag på vårdcentralen i Kisa. För att vara säker på att jag hittar dit körde jag med L som vägvisare dit idag. Vårdcentralen ser stor ut, stan ganska liten. Ser fram emot det, ser fram emot att förhoppningsvis få göra något vettigt. Inte bara sitta bredvid som ett fån, som mycket av tiden på ÖNH och ögon bestod av. Kanske tycker de till och med att det är kul att ha mig där – öronkliniken tyckte ju definitivt inte om läkarstudenter…

I icke-medicinstuderande nyheter planerar jag att baka tårtor. Dels till lille As namngivningsceremoni (två tårtor) och dels till Ls vårdcentral (en tårta), eftersom han slutar där om två veckor. Skojigt att planera. Skojigt med något som inte är det minsta medicinskt.

Kommentera!

Post Navigation