<3 vårdcentral

Första veckan på vårdcentral är över. Den har varit grymt bra – jag hade en del förväntningar, men den har slagit dem alla. Jag har fått prata med patienter i mängder – tre om dagen minst – och dikterat i stort sett allihop. Jag har skrivit recept och sjukintyg, lyssnat på hjärtan (kände igen ett systoliskt blåsljud) och lungor och känt på svullna lymfkörtlar och tittat i öron. Jag har tröstat så gott jag kunnat och jag har fått kommentaren att jag “var mej en trevlig läkarstudent – riktigt bra bemötande, måste jag säga”, vilket gjorde mig mycket stolt.

Jag har känt mig som en doktor.

Igår fick jag, som sista patient för dagen, in en som fått en metallflisa i ögat. När doktorn kollat frågade han patienten om det vore okej om läkarkandisen plockade bort metallflisan och patienten tyckte, efter några sekunders fundering, att det väl skulle kunna gå för sig. Så jag fick ett miniatyrspjut i handen (främmande kropp-instrumentet ser ut så) och med ögonmikroskopet till hjälp kunde jag på en halvminut peta bort den lilla lilla metallflisan. Stolt som bara den. (Och därmed hade jag gjort mer att göra med ögon på min vårdcentralsplacering än jag gjorde på min ögonplacering…)

Ser fram emot nästa vecka. Det är helt värt den långa pendlingen och de tidiga morgnarna.

Eftersom vi bara ska vara på vårdcentralen 30 timmar i veckan, precis som alla andra placeringar, valde jag i samråd med handledaren att stanna långa dagar de dagar jag var där, och var hemma idag. Har fått en del ögonplugg gjort, sånt jag borde gjort för flera veckor sedan, och så har jag dekorerat tårta. Den står i kylen nu och bild kommer nog imorgon, när den ätits upp. Förhoppningsvis. Om den är god.

Jag och L firar 30 månader ihop. Två och ett halvt år. Tänk vad tiden går och hur saker kan förändras.

Kommentera!

Post Navigation