Den senaste tiden

Tionde december, förra inlägget någon gång i slutet av november. Det är väl dags att skriva något.

Sitter i en landstingslägenhet och tittar ut genom fönstret på ett mörkt och slaskigt Jönköping. Det som var dryga decimetern snö igår har töat till mängder av isblandat vatten som säkert kommer frysa och bli snorhalt imorgon bitti när jag ska gå till bussen.

Nu är det röntgenvecka. Första infektionsveckan passerade i en rasande hastighet, inte bara för att jag var där långa dagar (vi ska göra trettio timmar, jag och övriga gjorde med lätthet över fyrtio) utan för att det är riktigt roligt. Jag tycker om infektion. De flesta patienterna kommer in och kan bli botade där, vilket är roligt, samtidigt som det är lite detektivarbete att hitta vilket agens som ligger bakom patientens symtom. Ovanpå det får man se en del icke-infektionspatienter, eftersom alla med t ex misstänkt vinterkräksjuka hamnar där i isolering, trots att de kanske har något helt annat – det finns ju en hel del saker som inte är infektion som kan ge kräkningar.

Men röntgen nu. Det är häftigt vad man kan göra för att se in i människokroppen, men samtidigt blir jag väldigt trött av att bara sitta och scrolla genom bildsekvenser och försöka hitta anomalier, och det blir ganska tjatigt. Det är bra att ha någon sorts grundkoll på vad det är man ser, men som doktorn jag gick med idag sa: när nyblivna leg-läk kommer dit efter AT:n får de i stort sett börja på noll.

På tal om leg läk så är min älskade make nu sådan. Legitimationen kom med posten idag, så jag har blivit en tvättäkta läkarhustru. Tänka sig.

I fredags tvingade jag ut sagda make i trafiken. Det råkade vara snöstorm och bussen jag skulle åka med hem fastnade i Ulricehamn, tillsammans med alla andra bussar som kom från Göteborg mot Stockholm den dagen. Eftersom vi inte fick något som helst meddelande om när bussarna skulle kunna tänkas komma, och jag således inte hade minsta aning om när jag skulle få komma hem, fick L till slut sätta sig i bilen och köra ner. Han rullade in ungefär samtidigt som bussen som skulle kommit klockan 8.10 på morgonen kom in till stationen.

På kvällen gick vi på Storan och firade, tillsammans med övriga nybakta leg-läkare, att de tagit sig igenom såväl AT som AT-tenta. Bra mat och trevligt sällskap, även om jag var väldigt trött efter en lång dag. På lördagskvällen tog vi det bara lugnt, som behövs efter en intensiv vecka.

Det här är T7:s näst sista vecka. Tenta-p har småbörjat eftersom jag planerar att åka bort över jul och nyår. ÖNH- och ögonrepetition ska jag försöka få in nu. När jag tittar på extentor känns det mycket som “jaha, skulle vi läsa det också, det har ju inte jag tittat på…” vilket är en trist känsla när man skrivit 130 sidor kompendium. Menmen. Kan ändå en del av frågorna. Inte antibiotika för det är bara apjobbigt svårt, men en hel del av det andra. Så here’s hoping at tenta-p blir ganska lugnt.

Om två veckor är det julafton.

 

Kommentera!

Post Navigation