Dödshjälp, del 2: Vegetativt tillstånd

Fortsättning på Dödshjälp, del 1.

Tännsjö tar i ett senare kapitel upp frågan om vad man bör göra med människor som hamnar i ett permanent vegeterande tillstånd. Detta tillstånd är när ingen aktivitet i cortex (hjärnbarken) registreras. Eftersom hjärnstammen i dessa fall kan vara/är intakt lever människokroppen vidare – lungor, hjärta, med mera fungerar fortfarande. Utan att vara uppkopplad mot maskiner som ger t ex vätska och näring skulle kroppen dock dö.

En människa i vegetativt tillstånd har inget medvetande. Personen med dess tankar och minnen har lämnat kroppen; kvar finns bara ett skal. Kroppen kan finnas kvar under lång tid på detta sätt (månader och år), så länge den får näring.

En människa i vegetativt tillstånd dör om denne slutar få sondmatning. Det är inte ett aktivt dödande, men ett exempel på passiv dödshjälp. Den handling som företas leder indirekt till döden.

För egen del anser jag att om man verkligen kan konstatera att inget medvetande finns kvar – och med dagens scanningstekniker borde det kunna låta sig göras – hade jag velat att sonden stängdes av. Det finns ingen “poäng” med livet, ingen mening med att bara ligga som ett skal på ett sjukhus i väntan på att kroppen skall ge upp. Utan medvetande är vi inte de människor vi var före de svåra hjärnskadorna. Kan man om man inte har något medvetande verkligen säga att man har en vilja att leva vidare?

Givetvis kommer det alltid finnas de som invänder med historier om människor som vaknat efter lång tid i koma. Det är därför ett av kraven måste vara att man verkligen kan konstatera att det är slut på aktivitet i cortex (dock borde teknikerna för att undersöka skillnader mellan att vara i ett vegetativt tillstånd mot att vara helkroppsförlamad ha utvecklats en del sedan 80-talet, som i artikelexemplet).

Hur skulle du själv vilja ha det, om du fick så svåra hjärnskador att du inte längre hade något medvetande? Skulle du vilja att sjukvården höll dig vid liv i väntan på något som kanske aldrig kommer (en kur som gav dig nytt liv), eller skulle du vilja att sonden stängdes av? Jag har inte något rätt svar, bara min egen uppfattning om vad jag skulle vilja själv.

Nästa del, om organdonation.

Mina inlägg om dödshjälp:
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4

2 Thoughts on “Dödshjälp, del 2: Vegetativt tillstånd

  1. Calle on 9 September 2010 at 08:40 said:

    Jag tycker att dödshjälp inte borde vara en rättighet det borde vara en självklarhet i ett så pass moderna länder som vi faktiskt har i noden! Sedan finns det som du nämner också en diskusion gällande de som är svårt mentalt sjuka men eftersom du väljer att inte kommentera den så låter jag också bli (det bli ett mycket enklare argument då :) ).

    Vi avslutar ju våra husdjursliv när det bara finns lidande kvar av “humana” skäl…

    Nåja, intressant och bra inlägg. Hittar du mer på ämmnet läser jag gärna dina sammanfattningar.

    Kram Calle

  2. admin on 9 September 2010 at 08:45 said:

    Tackar :) Det kommer en del till, minst. Ska läsa ut resten av boken också, så får vi se om det blir fler i och med det :)

    Jag har aldrig förstått varför vi är helt okej med att avliva våra husdjur när de bara lider, men att människor ska vara så annorlunda. Vad är det som skiljer? Varför har ett människoliv ett så annorlunda värde att man ska hållas vid liv till varje pris? Jag finner det en udda inställning.

Kommentera!

Post Navigation