Insecure overachievers

Två dagar in i HEL-kursen har vi redan vid ett otal tillfällen blivit tillsagda att vi inte ska stressa när vi upptäcker att andra basgrupper arbetar annorlunda. PBL går ut på basgruppsarbetet som “navet i hjulet” (som en av böckerna jag läste kallade det) och eftersom detta leds av gruppen självt kommer grupperna inte att arbeta med samma saker samtidigt.

Vår grupp började med vårt första scenario idag och efter basgruppsarbetet kunde vi således gå till biblioteket och börja leta efter information. Jag hade inte suttit med mina böcker i mer än tio minuter innan en kursare kom fram till mig och såg orolig ut.

“Har ni redan börjat leta information?” frågade hon. “Vi har inte ens börjat med vårt scenario, det ska vi inte börja med förrän på torsdag.”

Allt sagt med största oro i rösten.

Det skall ju tilläggas att vi på läkarutbildningen redan flera gånger blivit tillsagda följande: “Vi vet att ni är vana vid att vara bäst i klassen. Det kommer ni inte vara här.” Om inte alla så är i alla fall den stora majoriteten av oss som går på läkarutbildningen A-människor med höga prestationskrav på oss själva. Pappa kallar oss “insecure overachievers”. Vi blir aldrig riktigt nöjda och är alltid oroliga att vi inte lärt oss något som vi kanske borde kunna, och om någon annan kan något tror vi omedelbart att vi missat något.

Så tjejen som kom fram till mig var givetvis orolig att hon missat något. Trots flertalet påpekanden om att vi inte kommer vara på samma plats vid samma tillfälle från och med nu. Vi kommer jobba olika, med olika scenarion.

Det lär väl ta ett litet tag innan folk är med på det.

Det kan dessutom tilläggas att jag ganska roat följer mina kursares chock över litteraturlistan. Listan består av kanske femton böcker, ingen av dem obligatorisk men all rekommenderad (vi har ingen obligatorisk litteratur; PBL går ut på att hitta information på egen hand, så de ger bara rekommendationer). De böcker jag hittills letat upp på biblioteket har inte varit över 200 sidor någon av dem, majoriteten runt 150 sidor. Så lite fint avrundat kanske 2 500 sidor för en halv termin. I det här fallet är det ingen litteratur vi ska kunna utantill i någon större utsträckning – det finns ingen mening med att plugga in den här typen av litteratur om saker som lärande, etik och hälsa eftersom det är en fråga om en kunskap om teman, översikt, en grundkunskap om dessa ämnen. Själv läser jag det mesta översiktligt, vilket ofta innebär att bara ögna igenom kapitlen och läsa sammanfattningarna, för att sedan gå tillbaka och dyka ner djupare i det som jag fann intressant eller väldigt relevant för scenariot.

Det är samma sätt som jag använde när jag pluggade juridik. Vi hade uppemot 5 000 sidor per termin (alltså samma mängd som nu) och det fanns ingen som förväntade sig att vi skulle kunna alltihopa utantill. Däremot ska vi veta hur vi hittar detaljkunskapen när den behövs, och vi ska kunna grunderna – ha stammen och de stora grenarna i kunskapsträdet, för att kvistarna (detaljerna) ska kunna växa ut när det är tid för det.

Idag tog jag mig igenom två av våra böcker på litteraturlistan och tittade igenom en tredje på dryga timmen. Gjorde en mindmap över vad jag läste (färg beror på vilken bok jag hittade informationen i, så att jag kan hålla isär det när det ska presenteras på torsdag).

Min mindmap för vad PBL är.

Kommentera!

Post Navigation