Fulvin och alkoholhets

Var nyligen på studentisk fest med folk som i framtiden tänker sig bli läkare. Det var en på alla sätt mycket trevlig fest med såväl yngre- som äldrekursare, och det är alltid kul att prata med folk i andra terminer.

I Linköping finns en tradition om att vid sådana tillfällen involvera det huvudvärksframkallande och varierande starka påhittet fulvin. Så även denna gång. Detta hälldes upp i halvlitersglas och framför allt yngrekursarna tyckte att det var trevligt (jag får känslan av att folk på högre terminer har gjort det där misstaget att dricka fulvin och sen vakna dagen efter, och när man gjort det ett par gånger så vill man tydligen inte göra det fler gånger). Sedan kom det ett festeri och det blev något som inte kan kallas något annat än alkoholhets.

Vid det här laget är jag ute och festar så pass sällan att jag mellan varven glömmer bort vilket driv det kan vara för att få folk att dricka. Med kompisar som passerat tjugo med ett antal år blir det dessutom inte samma hets, utan folk dricker (i större utsträckning) för att det är gott. De bryr sig inte heller särskilt mycket om någon annan dricker.

På festen fick jag för första gången på lång tid höjda ögonbryn och förvånade frågor när jag sa att jag inte dricker. Det som är tacksamt med att ha kommit förbi tonåren är också att kommentarerna var mer i stil med, “Faaa-aan vad coolt,” från en något svajig fulvinsdrickare, och “Sånt borde ja också göra, det är ju’nte så svårt,” sluddrat från en annan, istället för “Men fan vad du är tråkig”, som jag har fått många gånger förr.

Och man kan ha kul utan alkohol – det vet folk, jag behöver ju inte påpeka det. Jag hade en grymt kul kväll, med bara alkoholfri cider och vatten.

Men min poäng är inte att man inte får dricka, för det får man så gärna. Det spelar mig ingen roll. Många har under årens gång ansett att jag “dömt” dem för deras drickande – det gör jag inte. Det har jag aldrig gjort. Jag bryr mig inte. Ditt liv, dina val. Så länge du inte skadar någon annan kommer jag inte att döma eller lägga mig i på något annat sätt. (Numera tolkar jag sådana kommentarer om att jag dömer dem mer som att de dömer sig själva och vill ignorera det, men det är svårare när det finns någon som gör ett annat val framför dem.)

Min poäng är snarare att man inte måste dricka. Om du nu tycker att alkoholfritt den väg du borde gå, gör det då bara. Om det är det du faktiskt vill. Eller drick mindre (varannan vatten, kanske?), om det är lagom för dig. Du behöver inte hälla i dig alkohol för att någon annan gapar om att du ska upp på bordet och tömma glaset, eller för att “alla andra” gör det, eller för att det “förväntas”. Med tiden tycker folk att du är bra mycket coolare som inte dricker, än när du blir så full att du spyr i ett handfat på festen.

Det är dessutom lättare att komma upp dagen efter festen, vilket är bra när man går läk och måste plugga.

(Och jag är aldrig cool annars, så jag tänker vara stolt över epitetet i det här fallet.)

Kommentera!

Post Navigation