Tentaresultat och lugna helger

Det är konstigt hur man kan vänta och vänta och vänta och väääänta på något, för att sedan när det kommer få hjärtsnörp, läsa resultatet, och sedan lämna det därhän. Glädjen varar i tio minuter och sedan går det över. Två och en halv veckas väntan med all ångest och jag-har-kuggat-tankar är över och ersätts av – just ingenting. Nu ligger mailet om ”Uppgift om provresultat” i mailboxen och jag rycker på axlarna, funderar inte så mycket på det.

Termin åtta är nu ett minne blott.

Ett och ett halvt år kvar.

Det känns längre än någonsin tidigare.

Hade en underbar helg, den som gick. Hälsade på pappa i Stockholm. Mor min visade sin galenskap genom att genomföra en andra Vätternrunda (på 14 h 30 min), och maken min arbetade, så pappa och jag gjorde slag i saken och träffades på egen hand för första gången på länge. Det var riktigt mysigt. Långa promenader i solskenet och blåsten, prat om allt möjligt, god mat. Allt man kan önska sig av en myshelg.

Nu är det dags för midsommar och L och jag åker till Barsebäck för att fira lite lugnt där nere. När vi väl är lediga är vi inte mycket för att det ska vara fest och stort och sånt. Jag har varit väldigt trött de senaste månaderna, trött av skola och av känslan av att aldrig bli färdig med utbildningen, trött av tentaplugg och nytt jobb. Det känns aldrig som att jag hinner sova ikapp.

Men midsommar i grönska och lugn blir bra. Sedan väntar en sexdagarsvecka på BRIVA. L återgår till ortopeden efter sitt gästspel på akuten (var tog de här tre månaderna vägen?). Och sen, om bara en månad och en dag, firar vi ettårig bröllopsdag. Inte helt säker på var året tog vägen, för medan det känns som att jag aldrig blir färdig så rusar tiden, som alltid. Det har varit ett underbart år och ett jobbigt år, precis som de flesta andra år av mitt liv. Omväxlingen mellan tårar och leenden är väl vad som gör de goda stunderna riktigt bra.

Kommentera!

Post Navigation