I nyheterna på sistone

Idag är jag ledig. Det känns nästan konstigt att inte ha någonting inplanerat över huvud taget.

Det blir lite dåligt med uppdateringar nu under sommaren. Att sätta sig i ett stekhett arbetsrum för att blogga känns inte så lockande, och när jag har tid att skriva pysslar jag hellre med min roman än blogginlägg. Så det får bli som det blir. Dessutom tror jag fler är intresserade av läkarutbildningsbloggen än sommarjobbsbloggen ändå. Eller? Jag vet inte, vad är ni som läser egentligen intresserade av att läsa?

Nyheterna på alla håll rapporterar om att sjukvården som vanligt går på knäna i sommar. På Linköpings universitetssjukhus har man gått från över 600 platser till 433 just nu. Det märks, vi får mail ut varje vecka om att vi måste ta emot patienter från andra avdelningar (satellitpatienter). Det drabbar inte BRIVA eftersom det är en IVA-avdelning med tre platser som redan är fyllda, men däremot får vår systeravdelning HPK (hand och plastik) ta emot helt andra patienter än sina vanliga. De senaste dagarna har det legat flera mag-tarmpatienter på avdelningen, och ett tag har det legat hematologpatienter (blodsjukdomar). Det står i artiklarna att det inte ska påverka patientsäkerheten, men det har jag mycket svårt att tro på. Personalen på HPK är utbildade och vana vid sina patienter. Det är klart att alla sjuksköterskor och undersköterskor har en bas att stå på, men det är lika klart att det man håller på med varje dag är det man är riktigt duktig på. Hand- och plastikpatienter har vissa behov, mag-tarm- respektive hematologpatienter helt andra.

Dessutom skruvar man till det och gör det hela extra bisarrt när HPK blir fullt av satellitpatienter från andra avdelningar, så att när en ny patient med en HPK-skada kommer in läggs den istället på en helt annan avdelning som satellit.

Vården på sommaren i ett nötskal. Mitt bästa råd är väl: bli inte svårt sjuk/skadad i sommar.

De säger att det beror på sjuksköterskebrist, att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor på sommaren. Men är det egentligen så, eller är det bara det att sjuksköterskorna inte har lust att jobba till de dåliga lönerna som landstinget erbjuder? Jag vet inte, men det känns ju som att det borde ha med saken att göra i alla fall…

I andra sjukvårdsrelaterade, resursrelaterade nyheter som varit på sistone som jag och L diskuterat hemma – killen som tyckte att han betalar landstingsskatt och därför har rätt till ambulans. SOS Alarm tyckte att killen kunde ta en taxi. Det tyckte inte han att han kunde eftersom det “sprutade blod”, så istället spenderade han tre och en halv timme på att ringa till SOS Alarm och bli allt mer hotfull. Blodet måste verkligen ha sprutat om man kan sitta så länge… Och visst, vi kan väl skapa ett system där alla som betalar landstingsskatt har rätt till ambulans för vad som helst, men jag är inte säker på att någon har lust att betala den skatten, för den skulle bli väldigt, väldigt hög.

Det här får inte hända någon annan för nästa gång kanske det är någon som skär sig i halsen“, säger killen i artikeln. Nja, om det nu var så att du hade skurit dig i halsen istället så hade ambulansen kommit. Att skära sig bakom örat har inte riktigt samma dödlighetsfaktor. Och SOS Alarm har blivit allt mer frikostig i skickandet av ambulanser eftersom det blir ett sånt mediedrev när det blir fel (eller som här, när det är en “stark” person som går till media) och det kommer resultera i att det inte finns ambulanser till de som är svårast sjuka/skadade.

Och skäms på Expressen för att göra en sån woe-is-me-artikel om saken. Som tur är verkar Facebook, där nyheten spreds ordentligt, ha reagerat ungefär som jag.

Och slutligen, inte sjukvårdsrelaterat utan bara diskuterat hemma, också från Expressen, om 18-årige Kenny som dog av en elstöst. Det är klart att det är tragiskt när någon så ung dör i något så onödigt, men att kalla det olycka har jag svårt för. “Sprallige och omtyckte Kenny, tog sig in på spåret och klättrade upp på ett stillastående godståg – och träffades där förmodligen av en så kallad ljusbåge.” Förlåt, men att 1) ta sig in på ett tågspår och 2) klättra upp på ett godståg är inte något man gör av misstag. Det är helt medvetet. Och livsfarligt. Finns det verkligen någon som tror att det är ofarligt? I artikeln står det, “På platsen där Kenny Krantz avled, finns inga staket som hindrar från att gå ner på spåret. Inte heller några varningsskyltar finns just på den platsen.” Det vill brodern till killen som dog ändra på. Men kan vi verkligen värja oss mot idioti? Nej, det kan inte finnas staket och varningsskyltar överallt. På tågstationen står det alltid skyltar om “Gå ej nära nedfallen ledning – livsfara” eller liknande. Behöver vi verkligen ha “Klättra inte på stillastående tåg – livsfara” också? Borde inte det vara ganska självklart? Vi kanske ska tatuera in det på händerna istället, så har de alltid meddelandet med sig.

Som tur är finns det en vettig Falköpingsbo som tänker som jag: “Jag tror att man kan varna i oändlighet, det kommer alltid att vara ungdomar som går förbi. Jag tror inte det är problemet.

Kommentera!

Post Navigation