Trettio

Trettio.

Gud, så gammal jag känner mig.

L påminner mig gärna om det också, påminner gärna om att jag är äldre än honom. Kallar mig “tant” och skrattar gott åt det.

Trettio år gammal.

Gift sedan ett drygt år tillbaka. Hittat den människa som trots att han retar mig för att vara gammal gör mig lyckligare än någon annan.

Juristexamen. Basår. Åtta terminer av läkarutbildning. Sexhundratrettio högskolepoäng (and counting). Åtminstone trettio tentor, tror betydligt fler. Sedan länge tappat räkningen.

Andra dan i ju-jutsu, någon grad i aikido innan jag flyttade och slutade. Undersköterska på akutmottagningen och BRIVA. Dricker inte kaffe, men jobbat som barista. Svarat “Välkommen till Malmö Högskola” tolvtusen gånger i telefon. Varit personlig assistent.

Driver eget företag.

Skickar snart in min roman till bokförlag. Den kommer med all säkerhet bli refuserad, men att alls våga skicka in något är häftigt. Skriver på bok nummer två i samma serie. Har innan detta skrivit flera romaner som får bo i den digitala byrålådan, och någonstans runt femtio fanfics, några av dem löjligt populära även tio år efter att de publicerades, och ett fåtal faktiskt riktigt bra. Om jag får säga det själv.

Gått i skolan sedan jag var sex år gammal, med ett enda halvårslångt avbrott mellan studenten och starten av juristlinjen. Forskar, undervisar.

Över tio år på universitetet. Kuggat en enda tenta på hela min tid där.

Om det händer något mitt i natten har jag folk att ringa. Mitt i allt det andra, allting ovan som jag kan lista på ett CV som låter så imponerande, så är det trots allt det viktigaste av allt. Att jag har min man, mina vänner, min familj.

Trettio år. Livet är inte alltid bra, men det händer att det är perfekt, och det är mitt liv och jag känner mig ganska stolt ändå.

Kommentera!

Post Navigation