Asyl, rasism, och om det alls är en diskussion vi har

Igår länkade jag till en debattartikel på DN, som handlar om att vi behöver börja begränsa hur många flyktingar vi tar emot. Jag har inget gemensamt med Kristdemokraterna rent generellt, men KDU:s förbundsordförande Sara Skyttedal lyckades sätta utmärkta ord på vad jag hävdat i debatten under lång tid tillbaka.

När Fredrik Reinfeldt höll sitt sommartal uppmanade han svenska folket att öppna sina hjärtan för de som väntas komma hit och han berättade att vi bör ställa in oss på tuffa tider. Tyvärr är det inte så enkelt att frågan om en lyckad mottagning och integration enbart är beroende av människors välvilja. I så fall skulle Sverige redan i dag vara ett integrationspolitiskt föredöme.

[….]

Vi riskerar en förstärkt segregation, ett nytt utanförskap och en social ilska när klyftor på detta sätt skapas mellan vår önskan att hjälpa och vår strukturella kapacitet att faktiskt göra det. Vi måste på ett seriöst och faktabaserat sätt börja diskutera var gränsen går för hur många asylsökande Sverige kan ta emot på kort sikt. Utifrån detta måste vi sedan sätta press på andra länder inom Europeiska unionen.

Snabbt som ögat kom det givetvis repliker. Varenda en av dem dömer ut KDU:s ordföranden som rasist, antingen direkt eller indirekt. Således, eftersom jag håller med, är jag väl också rasist.

Unga Feminister skriver:

Debatten kring asyl handlar inte om att stapla upp människor som kostsamma och lönsamma i ett Excel-ark utan bör hållas till vilken värld vi vill leva i.

Titeln på Grön Ungdoms svar är: “Enda gränsen som hör hemma i asylpolitiken är den moraliska“, och de ondgör sig över att KDU nu bestämt sig för att hålla SD:s hand.

LUF skriver:

När länder brinner ska Sverige ta sitt ansvar och ge skydd åt de som tvingas fly för sina liv undan det hänsynslösa våldet. Att hålla dörren öppen för skyddsbehövande ställer också krav på att vi har system för att dessa människor väl här inte hamnar i utanförskap. 

Men vi har ju inte fungerande system, och utanförskapet blir i alldeles för många fall ett faktum.

Ung Vänster skriver:

Sara Skyttedal (KDU) skriver på DN Debatt den 29 augusti att vi måste ”börja diskutera gräns för antalet flyktingar”. Jag vet inte var Skyttedal befinner sig, men för de allra flesta borde det stå klart att en sådan diskussion redan förs. Alltför ofta utifrån en rasistisk argumentation och utan insikt om att det faktiskt är en rättighet att söka asyl.

Men… har vi verkligen det? Har vi verkligen en diskussion om att begränsa antalet flyktingar? Varenda gång någon tar upp något som ens liknar en ståndpunkt annat än “öppna gränserna för alla” blir den personen – såsom KDU:s ordföranden ovan – kallad rasist eller smyg-Sverigedemokrat. Hur är det en diskussion? Det är det inte. Och det är snarare det, än att Sara Skyttedal tar upp frågan i DN, som gör att SD får allt större stöd.

Om jag säger vad jag tycker – som förutom det Sara Skyttedal skriver även är t ex att det borde finnas krav på att lära sig svenska inom en viss tid när man bosätter sig här (oavsett om man är flykting eller gifter sig med en prinsessa…) – blir jag kallad rasist. Att jag inte har något hjärta. Att jag inte förstår vad människor kommer ifrån. Och det är klart att jag inte fullt ut kan begripa det, för jag har, tacksamt nog, aldrig behövt leva genom det.

Det är och förblir så att jag tycker att Sara Skyttedal har flera poänger. Segregationen ökar. Social ilska har vi redan sett blossa upp i form av  t ex bränder, förstörelse, och våld på flera ställen i Sverige. Och det är och förblir också så, att vi har begränsat med resurser. Vi kan inte göra allt för alla. Vi kan inte rädda alla romer genom att ge dem svenskt medborgarskap så att de kan börja få bidrag av staten istället för av folk som går förbi dem på gatan. Vi kan inte rädda alla asylsökanden. Vi måste ställa krav på andra länder i EU att ta sitt ansvar också. Sverige beviljade år 2013 långt fler asylansökningar än något annat land i hela EU, och att fortsätta ta emot över 20% av alla asylsökanden i Europa är inte rimligt. Om fler länder tog sitt ansvar skulle vi inte heller behöva sätta gränser, för det skulle automatiskt bli färre som sökte sig hit.

Invandring är bra. Flera av mina bästa läkarhandledare har varit invandrare, många kompisar är det. Grymt bra, kul, underbara och coola människor som på alla sätt är en del av det jag ser som vårt Sverige.

Men det måste fungera.

Inom sjukvården kan vi inte ge alla mediciner till alla. Inom skolan kostar problemelever mer pengar, och då blir det mindre kvar till de tystare eleverna. Inom migrationspolitiken kan vi inte ta in alla, för då blir det inte bra för någon.

Vi kan inte göra allt och ge allt till alla. Jag hävdar bestämt att det inte gör mig till rasist, utan till realist.

2 Thoughts on “Asyl, rasism, och om det alls är en diskussion vi har

  1. Fantastiskt bra inlägg Camilla! Håller med dig till 110%.

  2. admin on 1 September 2014 at 21:39 said:

    Tack så mycket!

Kommentera!

Post Navigation