Den riksdag vi förtjänar

Folket får den riksdag den förtjänar.

Om det talesättet är sant är vi förmodligen inte ett särskilt bra folk, för det vi lyckades åstadkomma i söndags var uppenbarligen politiskt kaos. Alliansen förlorade, men samtidigt kan man ju fråga sig om de verkligen gjorde det, om Socialdemokraterna bildar regering med enbart Miljöpartiet – för i så fall är Alliansen procentuellt större. Räknar man samman procenten får Alliansen 39,3, medan S+MP får 38. Så om V inte får vara med i regeringen kommer det här bli ännu värre än befarat, i och med att regeringen verkligen kommer få svårt att få igenom en budget.

Samtidigt koncentreras enorma mängder av rapporteringen runt de 12,9% som röstade på Sverigedemokraterna. Sällan har väl det tredje största partiet fått så mycket uppmärksamhet? Och varenda ett av de övriga partierna har gått ut med att de inte tänker samarbeta med SD. Men är det verkligen vägen att gå? Är det inte precis det som fått oss i situationen vi är i nu?

SD har kallats “teflonparti” för att alla skandaler runt deras höga höns runnit av dem utan påverkan på opinionssiffrorna, och jag kan inte annat än tro att det har att göra med det utanförskap som SD (ironiskt nog, med tanke på deras politik) tvingas till. De blir ett tycka-synd-om-parti.

Den enda politiker jag hittills läst om som sagt att man istället borde samarbeta med dem är Yvonne Andersson (KD). Hon är avgående riksdagsledamot och säger att det inte är någon bra idé att utesluta SD från att lyfta sina politiska idéer. Hon håller enligt egen utsago inte med SD i alla frågor, men att det finns en fara om SD utesluts ur det politiska samarbetet.

– Det väcker en “tycka synd om” mentalitet som partiet tjänar på istället för att fokus hamnar på partiets politik. Frågan är väldigt känslig och jag har egentligen ingen konkret lösning, men de är valda av svenska folket och i den meningen måste vi behandla dem med respekt. Jag tror på att man sprider värderingar genom att föra samtal.

Och jag tror att det är precis det som måste till. Låt SD vara med – bara för att de får vara med betyder inte att de måste få igenom sina idéer. Om V hade fått vara med i regeringen betyder inte det att de nödvändigtvis hade fått igenom sina önskemål om slopade vinster i välfärden. Alla partier måste kunna diskutera, och tvingas till kompromisser – och om övriga partier (alla övriga partier) är helt överens om att SD:s invandringspolitik inte ska bli sanning, så kommer det heller inte att bli det. Man skulle dock bli tvungen att diskutera det på ett vettigt sätt, vilket bara är bra för debatten.

Samtidigt kan man då tvinga SD att prata om andra delar av politiken, vilket hade gjort det uppenbart för många skulle jag tro att SD är ett enfrågeparti med väldigt lite att säga om någon annan fråga.

Fortsätter det som man gör nu, tror jag att risken är mycket stor att SD bara blir större till nästa val.

Samtidigt lyfter SD:s framgångar åter en fråga som jag alltid ställt mig, nämligen den om politiker som nämndemän. I och med SD:s framgångar får man en kraftig ökning av SD-nämndemän. I en domstol skulle det således kunna bli en majoritet av SD-politiker, och det skulle kunna bli väldigt tveksamt rättssäkerhetsmässigt. Om de får sitta i t ex Migrationsdomstolen, eller för den delen i ett brottmål med invandrare involverade skulle effekterna kunna bli ganska trista. Således, ta bort politikerkravet från nämndemannautnämningen och välj ett annat kriterium för att få bli nämndeman. Jag är säker på att det finns många mycket kompetenta icke-politiker som skulle kunna sitta i domstol.

Kommentera!

Post Navigation