Spännande föreläsning

Igår hade vi vad som måste ha varit terminens bästa föreläsning. Hematologimaligniteter, dvs blodcancer av olika slag. Lymfom, leukemi, och alla diagnoser som faller därunder. Hematolog Anna Sandstedt höll föreläsningen i tre timmar och lyckades hålla det intressant hela vägen igenom. Inte dåligt jobbat alls för ett ämne som kan bli ganska tekniskt med alla celler som är involverade.

Föreläsningen visade vikten av att förbereda och tänka igenom upplägget på en föreläsning. Innan föreläsningen var tanken att vi skulle göra ett antal fall i stil med våra basgruppsfall, och Anna höll föreläsningen utifrån dessa, med utvikningar där det var relevant. Hon undvek att gräva ner sig i olika behandlingsstrategier för de olika sjukdomarna (annars mycket lätt att göra och händer alldeles för ofta) och hade flera omgångar av definitionsgenomgångar, så att vi hängde med i vad orden betyder. Det kom en hel del frågor under föreläsningen (något vår klass annars inte är särskilt känd för), men utan att interaktion framtvingades. Bland det värsta som finns i föreläsningsväg är när föreläsare ska tvinga fram frågor och svar från oss i publiken, när a) ingen har en fråga, b) ingen vet svaret, eller c) svaret står på PowerPointen som finns uppe och det därför blir ganska skumt att “kunna” svaret på frågan.

Så, bra föreläsning. Hematologi är svårt men nu ett spännande område istället för, som det varit tidigare, bara ett stort mörker. Det blev det efter en föreläsning på T4 med en annan föreläsare på samma ämne, som mest la upp kilometerlånga listor på indelningarna av sjukdomarna, och allt var bara väldigt, väldigt krångligt.

Annars har föreläsningarna varit av helt okej kvalitet. En föreläsning i måndags hade dock så många förkortningar att det var väldigt svårt att hänga med – dessutom förkortningar på det engelska namnet för sjukdomen, medan föreläsaren pratade svenska, så det var komplicerat att ens dechiffrera förkortningarna utifrån vad föreläsaren pratade om. Tips: använd inte förkortningar, framför allt inte femton olika i ett ämne publiken inte kan. Det blir liksom inte bra när vi bara försöker sitta och komma på vad förkortningen står för, istället för att kunna lyssna ordentligt.

Och igår hade vi en föreläsare som höll upp ett stetoskop och undrade om vi visste vad det var, och om han skulle skicka runt det så att vi fick titta på det… till en klass som gått på medicinutbildningen i snart 4,5 år. Som ska ut och underläkarvikariera i sommar. Inte okej.

Kommentera!

Post Navigation