OSCE-tentan

OSCE-tentan är avklarad. Så här i efterhand, och delvis under tiden, var det en rolig tenta. En del av den roliga känslan kommer givetvis från att få positiv feedback direkt, men det kommer också av känslan av att lyckas med något, att efter nio terminer så kan man faktiskt något. Ganska mycket något.

Tentan varade hela förmiddagen, började åtta och slutade tolv. 18 stationer varav 3 pausstationer, vilket lämnade 15 examinationsstationer. Vi ställdes upp framför de olika examinationsrummens dörrar och fick läsa vad det stod för instruktion. Min första? “Din uppgift är att utföra ett fullständigt ortopediskt knästatus”. Jag jublade inombords – efter drillning i alla typer av ledstatus av maken de senaste veckorna kände jag att just det är mitt forte. Och mycket riktigt gick det väldigt, väldigt bra. Det är en skön känsla att få första stationen avklarad med högsta poäng, det ger en viss trygghet.

Följde gjorde ett utskrivningssamtal med läkemedelsgenomgång, EKG-tolkning, en ÖNH-station, och en station med hjärtstatus där vi skulle upptäcka en aortastenos. Tacksamt nog var det blåsljudet tydligt så det var inga större problem. En station var frågor om blodtransfusion, en neurologistation där man skulle beskriva neurologstatus för att undersöka balans och kooridnation. Det fanns en smärtstation som gick alldeles oväntat bra, för jag tycker att smärta och framför allt smärtmedicinering är ganska svårt. Infektionsstationen innehöll inga frågor om antibiotika vilket var både skönt och lite åt det sura hållet, eftersom jag spenderat en hel del tid på att lära mig antibiotika bättre. Å andra sidan är det absolut inte bortkastad inlärning ändå, även om vi inte examinerades på det just nu. Hud var den station där jag tror att det gick sämst, där vi skulle para ihop bilder av hudåkommor med bilder av mediciner. Svårt, och hud är inte något jag tycker är det minsta kul. En station var i suturteknik där vi även skulle välja nål och tråd, en station där vi skulle ordinera insulin till en diabetiker (inte min grej, alls), och en station om lungor där vi skulle tolka en spirometri och en blodgas. Det gick väldigt bra och det kan jag ju vara tacksam över eftersom jag är KlinFys-amanuens. Vore lite trist att inte kunna spirometri då.

Vi avslutade med en station om organdonation där jag kunde svara på i stort sett allt, och en endokrinstation med en “solbränd” patient som det stod i beskrivningen, där man inte kunde annat än anta att det var en Addisonkris. Det var det. Jag kom till och med ihåg elektrolytrubbningarna man får. Det gjorde jag inte på T4 när de frågade om samma sjukdom (vilket är mycket varför jag lärde mig det då – saker man totalt failar på kommer man ihåg i tid och evighet).

Efter avslutad tenta satt vi i karantän i en timme, för att vi inte skulle kunna höra av oss till den andra halvan av klassen och ge dem en massa svar.

På kvällen drog jag med ut L på restaurang för att fira, mysigt. Sen såg vi The Hobbit 2, och den var ärligt talat mest bara dålig. Förstår inte vad hypen är. Trean kommer definitivt inte ses på bio.

Men en bra dag på det hela taget.

Kommentera!

Post Navigation