Psykplacering

Förra måndagen inleddes min sista T10-placering: fyra veckor psyk. Jag var väl inte riktigt psykad över det hela, om man nu vill uttrycka det så. Psykföreläsningarna har varit av väldigt varierande kvalitet, och det känns lite som att det inte är så mycket att göra med psykpatienterna – de har dålig compliance till att ta sina läkemedel, om det alls finns några läkemedel, det är stor recidivrisk på det mesta man alls kan bli frisk från, och det hela känns lite lagom hopplöst.

Som tur är har placeringen så här långt överträffat alla förväntningar.

Innan placeringen började kunde vi gå in på Lisam (vår nät-kursplats) och hämta hem ett fylligt dokument med information om kliniken. Det är inte psyk ensamma om, det hade även neurologen som sedan visade sig vara världens sämsta placering, men när vi kom till psyk i måndags morse så hände precis det som stått i dokumentet: vi fick en ordentlig introduktion. Vi fick en rundvandring, vi fick en stunds prat med studentansvarige om vad vi har för förväntningar och farhågor (alltid dessa F på läkarutbildningen i Linköping), vi fick veta var vi kunde hämta kläder och var vi skulle byta om (vilket visserligen var världens minsta studentrum utan några stora låsbara skåp, men ändå). Vi hade dessutom fått scheman så att alla visste var de skulle efter introduktionen.

För egen del var min första vecka på akutenheten/dagjouren. Det visade sig vara grymt bra. En underläkare och en överläkare, och jag och den andre läkarstudenten fick hänga på. Redan dag ett fick vi ha egna samtal med patienter, och diktera efterföljande journaler – det är visserligen inte något nytt när man går T10, men psykstatus är lite annorlunda mot vanlig journalföring, så det är väldigt bra övning ändå. Både ÖL och UL lyssnade på oss, vi fick sammanfatta våra patienter och komma med förslag på åtgärder.

Det blev många suicidbedömningar förra veckan, majoriteten på inneliggande patienter. Psyk tillkallas ju regelbundet för folk som tagit överdoser och gjort annan skada på sig själva. En del planerade besök blev det också. Jag fick träffa en äkta psykotisk patient, vilket var spännande – föreföll till en början ganska vettig, för att sedan, allteftersom agitationen tog överhanden, bli mer och mer uppenbart psykotisk. Det blev också första LPT-omhändertagandet jag fick vara med om, dvs tvångsvård.

Denna vecka är jag på BUP, barn- och ungdomspsykiatrin. Även denna vecka började bra, med en ordentlig introduktion och rundvandring på BUP (som håller till i skilda lokaler mot vuxenpsyk), och vi har fått ett detaljerat schema. Bemötandet gör så otroligt mycket för hur man ser på placeringen! Fick nämligen ändå bara träffa en patient under dagen, men hade behållning av det ändå. BUP har både öppen- och slutenvård (slutenvård ska jag få se imorgon), och det är dels ätstörningar, dels ADHD- och andra bokstavsdiagnosutredningar, samt depression/ångest som är de stora delarna. På eftermiddagen fick jag och den andre läkarstudenten vara på Barnahus och lyssna på samrådskonferens. Det är en konferens med många olika professioner – åklagare, BUP-anställd, polis, soc, barnläkare – där man diskuterar anmälningar om våld eller sexuella övergrepp barn som kommit in till soc/polis från t ex BUP, skola, etc. Mycket intressant att lyssna på och en av få gånger jag varit med om interaktion mellan de två utbildningarna jag har. Hade gärna velat följa vidare hur utredningarna går till, men så blir det inte. Istället blir det andra delar av BUP imorgon.

Sista två veckorna ska jag tillbringa på avdelning 38 på vuxenpsyk, vilket är psykosavdelning. Även det ska bli spännande…

En vecka och en dag in i min psykplacering är det en av de bästa placeringarna jag haft under läk :)

Kommentera!

Post Navigation