Psykavslut och specialitetsfunderingar

Imorgon är sista dagen på psyk. Fyra veckors placering avslutas med fältstudiepresentationer där alla läkare blivit inbjudna att lyssna. Whoo, jag som älskar att prata om saker jag inte kan något vidare väl inför en massa experter. Fältstudiepresentationer är definitivt inte min favorit.

Men sedan är sista placeringen på T10 avklarad.

De senaste två veckorna har erbjudit en bred variation av patienter. Jag kan inte påstå att jag skulle vilja jobba på psyk. Framför allt tiden i slutenvården får mig att tappa hoppet, genom patienter som jag inte förstår hur de någonsin skulle kunna bli friska. Pratade med överläkaren om saken, och hon menade att det är bättre att vi går med i öppenvården – där hade vi fått träffa folk som fungerar, trots svåra diagnoser. Patienter som man hittat rätt medicinkombo till, som tar sina mediciner som de ska och följer planen. De som hamnar i slutenvården är de som man inte lyckas med, på ett eller annat sätt.

För min del är somatiken fortfarande mycket mer lockande. Och eftersom jag är distinkt oförtjust i avdelningsarbete kommer det att landa i en specialitet som inte har särskilt mycket av den sorten. En del specialiteter är uteslutna redan från början – allting kirurgi, för jag tycker inte om op, och ögon och öron-näsa-hals, för att jag tycker att de är urtråkiga. Vill heller inte vara inlåst i mörker, så röntgen går bort, och labbläkare i övrigt har aldrig ens funnits på kartan.

Jag trivs på vårdcentral. Allra bäst trivs jag på akuten. Så det är dit siktet är ställt. En plats där man aldrig vet vad som kommer, där varje dag ser olika ut. Där det också finns negativer – att spendera alldeles för stora delar av arbetspasset på att leta vårdplats är inte vidare lockande – men där det för min del finns mer positivt, inte minst med organisationen man har i Linköping.

Nästa termin är det gynekologi, pediatrik och anestesi, alla placeringar jag ser fram emot för att alla verkar spännande på sitt sätt. När L nyligen randade sig på anestesin kom han därifrån och sa fundersamt till mig att han undrade om inte det skulle passa mig. Inte vet jag. Vi får se. Jag tycker om valmöjligheterna i det här yrket.

Kommentera!

Post Navigation