Ett enkelt tack

“Beklämmande” är ett ord som inte ens börjar beskriva hur det är att få höra att en sköterska i princip sätts i chocktillstånd för att en läkare tackar för att hon hjälpt honom (för det har aldrig hänt förut). Snarare är det så att What The Fuck täcker det mycket bättre.

Hur dåliga är vi egentligen på att säga tack?

Det är ett sånt litet ord. Fyra bokstäver. T. A. C. K. Men det kan betyda hela skillnaden mellan en bra och en dålig dag på jobb. Mellan att göra det man måste, eller gå den där extra biten bara för att hjälpa. Tro fan att man slutar orka försöka när ingen någonsin visar någon tillstymmelse till tacksamhet.

Min man är sällsynt bra på det där med tack och uppskattning och de senaste åren med honom har inneburit att jag lärt mig en hel del om hur enkelt det är att få andra människor att känna sig uppskattade. En godispåse inköpt “för att om inte patienterna tackar så får vi ge oss själva uppskattning”, en egenproducerad pappersmedalj som hänger på mottagarens vägg i all evighet efteråt, eller en chokladbit för att välkomna någon tillbaka till jobb efter en sjukskrivning. Det är så billigt men framför allt så enkelt att visa andra människor uppskattning.

Så man blir bedrövad när man inser hur dåliga vi är på det.

Jag älskar att jobba på akuten, delvis av den här anledningen. Man jobbar i team och oftast funkar det så att alla syns och alla förstår att de är viktiga. Man får feedback direkt, man får tack för saker man gör och det blir så mycket trevligare att jobba. Läkarna är inte några som kommer in på ronden, tar kommandot, beordrar vad alla andra ska göra, och sedan går. BRIVA var tyvärr motsatsen mot akuten. Det kunde gå veckor utan att jag ens träffade läkaren som hade hand om patienten (mycket eftersom läkarna byttes två gånger i veckan, men oavsett så såg jag sällan någon doktor), eftersom jag satt på rummet och höll koll på patienten medan läkaren rondade vid dator utanför. De satte scheman och bestämde allt vi skulle göra – att vända en medvetslös patient en gång i halvtimmen blir rätt krävande efter ett tag – men någon uppskattning blev det aldrig.

Min erfarenhet som undersköterska är att sjuk- och undersköterskorna är ganska bra på att tacka varandra, även om det även där är väldigt varierande. Eftersom min framtida gärning kommer vara i läkarrollen riktar sig detta således mer till läkarkollegiet: Tacka människorna du jobbar med. Gör sköterskorna (eller annan personal!) saker för dig, säg tack. Det är mycket möjligt att det du bett om är en del av deras arbetsuppgifter, men det kostar dig absolut nada att säga det lilla ordet. Och det kan göra någons dag, och göra att någon orkar slita lite till till för dålig lön och kassa arbetsvillkor (vilket de inte borde behöva, men det är en helt annan fråga).

(Vill man ta det längre så bakar man, köper en godispåse i kafeterian, printar ett väldigt uppenbart egengjort diplom, eller är kreativ på något annat sätt… Tänk själv hur du skulle reagera på något sådant!)

Kommentera!

Post Navigation