Bröllopsdag och dagar som går

Det är inte så prioriterat med blogguppdateringar just nu. När liten sover får man passa på att plocka undan, fixa saker, och sova själv – om inte liten somnat i sjalen, för då är det svårare att sova. Då får man baka istället. Om mindre än två veckor ska vi ha namngivning för liten och litens kusin, så två tårtor ska bakas till dess. Tur att liten inte är det minsta brydd när vispen går på högvarv.

Förra veckan åkte jag till Barsebäck och hälsade på föräldrarna. Eller ja, åkte på retreat och blev omhändertagen. Fick sova på eftermiddagarna och även på morgnarna – klockan sju, när liten fått sitt morgonmål, gick jag in till mamma som hoppade ur sängen, tog E och gick ut på promenad med henne så att jag fick sova vidare. Fantastiskt skönt och välbehövligt. E är jätteduktig på att sova om nätterna, vaknar oftast bara en gång och sedan tidigt på morgonen och somnar snabbt om efter båda, men det är ändå mindre sömn än jag behöver.

På dagtid lämnade liten knappt sin mormors famn, och om hon gjorde det var det oftast för att istället bosätta sig i morfars famn. Jag tog hand om matningen, i övrigt fick jag själv äta både frukost, lunch och middag med två händer!

Tänk vilka saker man blir glad över numera.

Annat som gör en ljuvligt glad är när liten ler upp mot en. Det har hon gjort sedan ett tag tillbaka, men det blir allt mer frekvent och lättare att locka fram.

I Barsebäck fick E träffa sin morbror också för första gången. Det första hon gjorde var att ge honom det största smil jag sett. Hon verkade förstå att hon behövde charma honom kanske lite mer än mormor och morfar behövde charmas. Det fungerade alldeles utmärkt, lillebror blev fullständigt charmad.

Att åka tåg med spädbarn var spännande, men oj vad hjälpsamma folk blir. Tåget var tacksamt i tid både dit och hem, och tågvärdarna ska ha all cred för de var hur snälla som helst och hjälpte med det de kunde. När jag skulle få ihop barnvagnen inför avstigning på vägen hem bad jag en av mina medresenärer om hjälp, och hon gav ett strålande leende och sa, “Oooh, jag har längtat efter att få hålla en sån här liten igen!”. Och sen satt E där ett par minuter. Nemas problemas.

L har jobbat och jobbat. Full vecka följt av helgjour som igår varade i över elva timmar.

Idag firar vi tvåårig bröllopsdag. Tänk att det är två år sedan vår underbara dag på Bjärka-Säby. Det känns det inte som, samtidigt som det känns så mycket längre sedan. Livet har förändrats, framför allt för sex veckor sedan. Bröllopsdagen är och förblir ett fantastiskt minne, en av de bästa dagarna i mitt liv.

20 juli 2013.

20 juli 2013.

 

Kommentera!

Post Navigation