Välkommen

Det är tolv år sedan jag förra gången en hösttermin började utan mig. Att säga att det känns konstigt är en underdrift. Det blir en höst utan nya avdelningar var och varannan vecka, utan föreläsningar, utan plugg på juldagen för att hålla tenta-P-schemat.

Men för många andra börjar det nu. Nya “nollan” börjar på MedFak (tidigare HU/Hälsouniversitetet, men sedan Linköpings Universitet tappade sin prick över i:et har det bytt namn till Medicinska fakulteten) på måndag, kommer att sitta förväntansfulla och vänta på att få sitt namn uppropat. Är du en av dem som börjar på läk denna höst? Välkommen.

Välkommen till ett helt nytt liv. Även om du är Linköpingsbo sedan tidigare så kommer det att bli ett nytt liv. Du kommer förmodligen att plugga mer de närmsta fem och ett halvt åren än du någonsin gjort innan eller kommer göra efter. En del dagar kommer det att kännas som att din hjärna expanderar med all kunskap du trycker in. En del dagar kommer du att vilja slå huvudet i en betongvägg upprepade gånger. En del dagar kommer du att skratta, andra gråta, och rätt många göra både och och så mycket mer. Och efter ett tag inser du att man lär sig av så mycket annat än bara föreläsningar och böcker.

Tänk efter under utbildningen, vilken sorts läkare du vill vara. Det finns etiska dilemman som ingen annan yrkesgrupp någonsin behöver ta ställning till. Fundera över dem, gör inte bara som alla andra. Börja lära dig vem du är, för när du kommer ut kommer du inte vara den du är nu.

Det går inte att beskriva hur mycket man kan lära sig på elva terminer, men när du kommer ut på andra sidan kommer du att vara doktor.

Själv ska jag njuta. Jag ska njuta av att se min dotter växa, se henne lära sig saker varje dag, varje timme. Idag låg hon på mage och lyfte huvudet på egen hand, för första gången. Det är tungt när man är liten och har ett stort huvud, och det är en nästan löjlig stolthet att se det som mamma. Jag har fortfarande lite svårt att ta in det där med att jag är mamma, så på kvällarna sitter jag lite extra länge när hon har somnat i famnen, och bara känner hennes lätta andetag mot min hud, och försöker få in det enorma i att hon är här hos oss.

Ni som är nya på läk, glöm inte att njuta ni också.

Kommentera!

Post Navigation