Tips och råd från allt och alla

Min dotter somnar någon gång mellan tio och kvart över elva varje kväll, och sover sedan till ungefär sex-sju-tiden på morgonen. Då vill hon ha mat, och allt som oftast somnar hon sedan om igen och sover till nio. Så har hon varit sedan hon var fem veckor gammal, då vi flyttade henne till eget rum.

Alla andra föräldrar jag pratat med tittar mer eller mindre avundsjukt på mig när jag beskriver mina nätter. Själv inser jag att jag har haft en enorm tur med en liten bebis som trivs så bra att sova på natten, men det har också hjälpt mig långt i insikten om hur olika människor är redan när de är spädbarn.

Det finns ingen gång i livet då vi får så många tips, råd och rekommendationer som när vi precis blivit föräldrar. De kommer från folk från när och fjärran, från nyblivna far- och morföräldrar, från vänner, från släktingar, och från fullständiga främlingar på stan. Alla är experter på spädbarn. Googla en fråga om något som har med bebis att göra så hamnar Familjelivs självutnämnda experter högst upp, istället för 1177. Föräldratidningarna berättar hur du får ditt barn att äta rätt, att somna på kvällen, hur du löser alla problem du möjligen kan ha. Alla kan och vet allt om vad som är bäst för alla andras barn.

Förutom att de inte alls gör det.

Jag är expert på mitt barn. Jag vet att hon kan sitta nöjt för sig själv och jollra i babysittern på förmiddagen i en halvtimme utan problem, men om jag försöker samma sak på kvällen så blir det tjut inom ett par minuter. Jag vet hur hon blir alldeles tung i min famn när hon somnar djupt för natten, mot hur hon aldrig somnar på det sättet på dagen. Jag vet att om jag är varm så är hon kokhet. Jag vet att hon avskyr att inte vara med och se vad som händer, så att ligga i barnvagnen är oftast urtråkigt och att bli buren bakvänd resulterar i illvrål av protest.

Jag vet det, men inte gör det mig till expert på något annat barn.

Jag har valt att inte köpa några föräldratidningar, jag ignorerar det mesta folk ger i tips-och-råd-väg, jag låter numera även bli att lyssna vidare mycket på BVC sedan de gett råd som gav mig dåligt samvete i flera veckor över att jag gett mitt barn mat. Jag och L gör det som passar oss, och framför allt det som passar E. Vi samsover inte eftersom hon och vi alla sover mycket bättre var för sig. Hon har fått börja sitta framåtvänd i sjal/sele väldigt tidigt eftersom hon avskyr att sitta bakåtvänd. Och så vidare. Det som funkar, det funkar. E berättar högljutt när det inte funkar. Och hon sover jättegott om natten när hon får sova själv. När hon börjar göra ljud ifrån sig på morgonen – hon skriker inte, utan gör ett lite högljutt joller, blir tyst och väntar för att se om någon kommer, och gör sedan samma ljud igen om man inte är snabb nog – kommer jag och tar upp henne.

Så sluta lyssna på alla de där goda råden om allt. Gör det som funkar.

När jag plockar upp henne och hon ler, då vet jag att det jag gör kanske inte alltid är helt rätt, men det är tillräckligt rätt och hon är nöjd.

Hennes leende får hela min värld att bli varmare.

Kommentera!

Post Navigation