Älskade dotter

För sex månader sedan förändrades livet för alltid.

Du föddes ur min kropp, du var liten men åh så stark, från lungorna med de första ilskna skriken över den värld du kommit ut i, till små ihopknipna tår. Du tog tag om mitt bröst och visade för världen att bara för att du var ny så var du inte utan färdigheter, och du drog i dig dina första droppar av mjölk med samma iver som du sedan alltid ätit, för mat är så, så gott.

Du är min solstråle, vår solstråle, och på den mörkaste av dagar, när världen runtom oss ter sig obegriplig så gör ett enda leende från dig att din pappa och jag blir lättare inombords.

Jag trodde inte att jag skulle trivas med att “bara” vara mamma. Du har visat mig hur fel jag hade. Jag inte bara trivs, jag älskar det för att jag älskar att få vara din mamma. Att få se dig växa, få se dig utvecklas. Från hur du upptäckte dina egna händer till att du nu kan gripa och flytta saker och stoppar allt i munnen. Från att du låg hjälplös på golvet till att du rullar och drar dig och är så på gränsen till att både sitta själv och börja krypa. Varje dag blir en milstolpe och jag hänger knappt med.

Jag önskar och hoppas att du kan få behålla din kärlek till livet. Att du kan fortsätta vakna och skratta för att det blev en ny dag, idag också. Jag får en plötslig förståelse för alla de föräldrar som vill skydda sina barn från allt ont, för det vill jag göra för dig – men jag vet att världen inte alltid är snäll, och det är också något du måste lära dig. Jag ska göra mitt bästa för att stötta dig på vägen, mellan blåmärken och skrapsår och elaka människor och stressen av att vara ung idag, för att du ska komma ut på andra sidan än starkare.

Med din existens har du förklarat för mig vad ovillkorlig kärlek är.

Tack för att jag får vara din mamma.

4 Thoughts on “Älskade dotter

  1. Anders on 9 December 2015 at 14:59 said:

    Å, så härligt det kan vara med en alldeles underbar (och ibland en aning besvärlig ;) liten going. Fint skrivet om livet som relativt nybliven förälder – vet ungefär hur det känns…
    /Pappa till en ganska precis två år äldre liten tjej.

  2. admin on 9 December 2015 at 16:01 said:

    Tack så mycket :) Jo, mycket härligt och en del frustrerande, så klart – det ingår ju att de ska vara lite besvärliga.

  3. Fint skrivet! Barnen väcker känslor man inte visste fanns?

  4. admin on 16 December 2015 at 11:01 said:

    Tack så mycket :)

Kommentera!

Post Navigation