Dag två

Nollan har åter invaderat MedFak. Den heter ju så nu, skolan som förr hette Hälsouniversitetet (flumvarning: hög), det är numera betydligt mer sobert och vuxet i form av Medicinska Fakulteten. Och Nollan med sina gröna mössor och blåa brickor med namn på, för att de inte ska glömma sitt eget och för att de ska försöka komma ihåg ett eller två av någon annans. De där brickorna saknar man när nollningen är slut – helt plötsligt ska man veta vem som är ens kursare utan tydliga tecken.

Själv vet jag inte riktigt vilka mina kursare är alltid. En del har jag ju träffat, en del har jag gått i samma klass som förr, en del umgås jag med privat. Men en hel del har jag ingen aning om. Det är trevligt att träffa nytt folk, lite som att andas ny luft, efter att ha gått i samma klass i fem år.

Så här långt en kul termin. Idag stod basgrupp och Neonatal adaptation på schemat. Det senare var en riktigt bra föreläsning med en kul föreläsare och ett riktigt skoj ämne. Det är något med små bebisar som verkade få nästan alla att lyssna lite extra. Och de är små, nyfödda bebisar – ännu mer om de är prematura – men som föreläsaren konstaterade är de riktigt tuffa, de små. De klarar av mer omställningar än vi vuxna någonsin skulle klara av, med syrebrist och pH som är helt åt skogen och cirkulation som ska fungera annorlunda så snart de kommer ur sin mammas kropp.

Jag sitter och fascineras av vad Liten klarade av, helt utan att jag tänkte på det (jag hade annat att tänka på), när hon föddes. Galet!

Det börjar närma sig AT-ansökningar, sakta men säkert. Det märks en nervositet över klassen, lite undvikande än så länge, ingen vill riktigt prata om eller ens tänka på det. Men det kommer.

Nämnde jag i förra inlägget att jag bestämt mig för att doktorera? Slutgiltigt bestämde jag mig för det efter nyår, men det har funnits i tankarna under hela hösten. Min första artikel accepterades ju i våras och manus för ytterligare en är klart och ska skickas in. Så jag tänkte inte sluta skolan. För varför skulle jag göra det när jag pluggat sen jag var sex år gammal?

Kommentera!

Post Navigation