Akuta verksamheter och AT-ansökan

Förra veckan och denna har jag Akuta verksamheter, tillsammans med en tredjedel av klassen. Förra veckan bestod av lååånga dagar och jag lärde mig otroligt mycket. Från och till har jag till och med känt mig som en doktor…

Vi har lärt oss om ABCDE som är det stora fokuset för de här veckorna, där det inte är Andning-Blödning-Chock som det är för gemene man (pappa undrade vad D och E stod för, Död och Evighet?), utan Airway-Breathing-Circulation-Disability-Exposure. Kort sagt handlar det om hur det akuta omhändertagandet av sjuka/skadade patienter enligt en viss algoritm, för att ta det viktigaste (andningvägar) först, därefter näst viktigaste, osv. Som del i detta har vi också lärt oss om syrgasbehandling och CPAP/BiPAP, intox, immobilisering, Heimlich och en hel massa annat. Ska jag vara helt ärlig kom jag mot slutet av veckan inte ihåg så mycket av vad vi gjort. Det är det idag är till för. Att läsa anteckningarna och försöka komma ihåg allt.

Det har varit väldigt roligt, och kommer fortsätta vara trevligt från onsdag när vi går vidare med träning HLR, och ABCDE ihop med sjuksköterskestudenter (hittills har vi bara haft våra läkarstudentkollegor som låtsats vara sjuksköterskor under våra korta scenarion), och vi ska få skära i lammstrupar för att göra kirurgisk luftväg.

Men idag är det ledigt, och jag har suttit sedan niotiden med anteckningarna från förra veckan. Det var ett rätt stort antal sidor, men vid ettiden var jag klar. Nu är det bara att fortsätta med alla de föreläsningsanteckningar jag har kvar att gå igenom från teoriveckorna.

Samtidigt försöker göra klart min AT-ansökan. Idag öppnade de portarna för ansökningarna. I slutet av förra veckan hade vi en rolig föreläsare som undrade om vi sökt AT än, och på vårt nekande sa han, “Ja men bra, då är ni kompisar fortfarande.” Förhoppningsvis blir det inte riktigt så, men det är klart att alla vet att vännerna i klassen nu blir konkurrenter om samma fåtal AT-platser. Linköping utannonserar tolv platser (i resten av länet är det Motala tolv, Norrköping 17), och de brukar väl ha uppemot tio sökanden per plats. Ens chanser är ju således sådär, och ångestnivåerna är rejält höga. Skriva CV, fråga om folk vill ställa upp som referenser, samla intyg, och göra det personliga brevet perfekt…

Och ikväll är det dags för andra basgruppsträffen med Cellstrimman. Det är jätteroligt att lyssna på dem, nyblivna termin ettor, och någonstans påminna sig själv i all stressen om att det var där jag var för 5,5 år sedan. Var är jag då om ytterligare 5,5 år?

Kommentera!

Post Navigation