Grunden först, sen detaljer

Det finns de som hävdar att det svåraste med läkarprogrammet är att komma in. Jag håller inte på något sätt med, och det tror jag få gör som faktiskt tar sig igenom den här utbildningen. Nu har tydligen uppemot en tredjedel av de som skulle börjat T5 här i Linköping blivit “utspärrade” från programmet då de inte klarat T3-tentan (T1 är spärr för T3, T2 för T4, T3 för T5, och så vidare med något enstaka undantag eftersom vår sjätte termin saknar tenta). Tror de är helt överens med mig om att det svåraste inte är att komma in…

Var saker och ting fallerat är oklart för min del, som är helt oinsatt. Är det tentorna det är fel på? Ställs det helt galna frågor på mikroskopisk detaljnivå? Det vore ju inte direkt första gången. Det finns helt klart ett problem tycker jag med utbildningen att det är prekliniska forskare som står för stora delar av undervisningen. För egen del innebar det till exempel att jag på termin två efter ett tag hade mycket god insikt om hur dendritiska cellers receptorsystem fungerade – men jag begrep inte alls hur immunförsvaret (som dendritceller är en del av) i stort hängde ihop. Det senare känns betydligt viktigare, än att kunna varje cell så ingående som de som doktorerar på cellen i fråga kan den. Vad gäller de utspärrade studenterna kan det ju även vara ett problem hos studenterna, allt från att de är (för) unga och svarar på tentafrågor på ett sätt som accepterades på gymnasiet, men som helt enkelt inte är bra nog på universitetet/läk, till att man faktiskt inte fattar hur mycket tid man måste lägga ner på studierna. Jag är tveksam till att jag ska vara någon måttstock på hur mycket man bör plugga under preklin, men jag vet att jag skrev mellan sex och tio sidor anteckningar till varje basgrupp i alla fall, vilket var två gånger i veckan.

Säkerligen är det en kombination av tentafrågor, undervisning och studenterna själva.

På Cellstrimman i måndags uppkom snabbt frågan om hur man vet vad man ska plugga när man läser läk i Linköping, med sitt PBL:ande och basgrupper med breda frågeställningar. Problembaserat lärande är på många sätt bra, men det är också en stor frihet och därmed en stor ångest för många (inte minst överambitiösa A-människor). Jag svarade, “Läs läkarprogrammet,” för när man närmar sig slutet har man en rätt bra idé åtminstone, även om man fortfarande hamnar i situationen att det kommer fullständigt oväntade tentafrågor i princip varje termin.

Jag har skrivit pluggtips tidigare. De gäller fortfarande. Lite mer på temat:

Grundläggande böcker är bra. Det finns ett antal svenska böcker som ger just en bra grund att stå på – Grundläggande immunologi som står i min egen bokhylla, Cellbiologi har jag inte så mycket erfarenhet av men ska ge en bra grund. Människans fysiologi är kalas till T2 och T3. Och så vidare. Sjuksköterskeböcker är ofta bra för att få en översikt. Böckerna är inte djupa nog för läkarprogrammet, men de är jättebra att börja plugga i inför basgruppen, för att sedan, när man har den där ack så viktiga grundförståelsen för området, kunna gå vidare med Essential Cell, Abbas ImmunologyGuyton/Boron för fysiologin, eller vilket område man nu håller på med.

Medicinsk terminologi är bra att ha de första terminerna, när man behöver kolla upp vartannat ord. Kan ersättas av Google ganska väl numera, men ändå. När man öppnar Google blir man gärna distraherad…

Även engelska Wikipedia är bra för att snabbt kolla upp saker och ting. Men Wikipedia SKA INTE användas som källa. Ever. Det är användarredigerat och vem som helst kan gå in och skriva vad som helst. Engelska Wikipedia är väldigt välredigerad vad gäller mycket av medicinen, men det är ändå inte en tillförlitlig källa. Svenska Wikipedia har jag rätt dåligt förtroende för, och det saknas också information på en hel del områden.

Medicinska artiklar behöver man absolut inte läsa inför basgrupper (utom när basgruppen går ut på det så klart, och givetvis förekommer ett antal seminarier och annat där man måste läsa artiklar). Artiklar ger sällan eller aldrig den grundläggande förståelse som är så mycket viktigare än detaljkunskapen.

Mitt viktigaste budskap, och det jag levt efter under hela utbildningen är således detta: Skaffa en grundförståelse först så att du vet var du står, och efter det kan du börja bygga på med detaljer.

4 Thoughts on “Grunden först, sen detaljer

  1. Många bra tips – tusen tack för det!
    /T1:a på annan ort, med mycket detaljer inför första tentan ;)

  2. admin on 20 February 2016 at 16:39 said:

    Jag hoppas att mina erfarenheter kan underlätta för andra :)

  3. Holger on 2 November 2016 at 20:34 said:

    Nu när det har gått en tid sedan “utspärrningen” till T5, har det genomförts någon utvärdering eller kontroll på orsakerna till den höga siffran (1/3)? Eller har du kunnat dra några ytterligare slutsatser utöver de du skrivit om i inlägget?

    Tack för en bra och inspirerande blogg, en av de bästa läkarstudentbloggar enligt mig :-)

  4. admin on 3 November 2016 at 20:48 said:

    Hur mycket utvärdering och kontroll man gjort vet jag inte – jag hoppas att de ansvariga gjort något. Jag vet att man satt in möjlighet att delta i extra basgrupper med amanuenser från högre terminer, för de som kuggat T3-tentan 2 gånger, och man kanske även har gjort annat. Jag tror fortfarande att mina teori om att folk pluggar fel är korrekt. Sedan tror jag också att många inbillar sig att man kan kombinera läkarplugget med ett intensivt socialt liv (med spex, festande, och vad man nu kan hitta på), vilket för väldigt många inte alls fungerar. Disciplin gäller.

    Tack så mycket, väldigt roligt att höra :)

Kommentera!

Post Navigation