Snart är jag där

Idag opponerade jag på en alldeles utmärkt T6-uppsats. Dessa tio minutrar av diskussion kring upplägget av en studie om IBD (Crohns och ulcerös kolit), läkemedelsbehandling och prematurt födda barn hos dessa kvinnor, blev därmed de sista tio minutrarna jag behövde lägga på det som läk i Linköping kallar “Stadium III”. Stadium III har inkluderat OSCE-tenta, bildtenta, artikeltenta och nu opponering. Det har varit slit vid sidan av det “vanliga” plugget på terminerna: förberedelser inför OSCE med genomgång av allt vad jag och E kunde komma på i form av status, omöjligt plugg inför bildtentan, för hur pluggar man till en tenta som ska sammanfatta tio terminer? Artikeltentan kändes mest meningslös, och jag frågade mig gång efter annan varför det inte var en hemtenta.

Nu till slut T6-opponeringen, som för att knyta ihop säcken med där vi var för en halv utbildning sedan. Jag minns hur jag gick till min egen T6-presentation och tyckte att de där T11:orna, de var ju nästan klara och oj vad långt de kommit och oj vad mycket de kan.

Jag är där nu, ska kunna så där mycket.

Till hösten blir det underläkarvikariat på Ekholmens vårdcentral. Jag, som haft siktet inställt på akuten sedan länge, känner en enorm lättnad över att det blir något mycket mindre pressat som första vikariat, trots att jag nog hade kunnat få ett vik på akuten. Istället kommer jag vara en av flera underläkare på en vårdcentral som är vana vid att ha underläkare, som lägger stor vikt vid handledning och utbildning, och som jag inte hört något annat än gott om. Det kommer bli jättebra, ett perfekt sätt att ta mina första stapplande steg ut i min verklighet som läkare. Med allt det sagt inte att det kommer vara enkelt – patienter är inte enkla, människor är inte enkla, även om det säkert blir en och annan antibiotikakur mot öroninflammation att förskriva.

Om precis över en vecka är det dags för sista föreläsningen på läkaprogrammet. Timmarna innan dess är det sista basgruppen, ett litet mini-seminarium om Läkarens roller och attityder, med basgruppshandledare och allt. Sista, sista, sista. Och veckan därpå börjar sista praktikperioden. Denna gång styr jag kosan mot barnkliniken på US, vilket ska bli intressant. Jag gillade förlossningen och de små bebisarna – det är nästan svårt att låta bli att gilla det, tror jag, för det är väldigt mycket glädje där – och jag saknade det lite när teorin började den här veckan. Så det blir nog bra att avsluta utbildningen med barn.

Lite känner jag dock, och förmodligen flera med mig, att jag redan checkat ut från utbildningen. Jag har börjat mentalt förbereda mig på att vikariera, på att bli underläkare på riktigt. Vi förbereder examensceremoni och allt som har med det att göra. Alla obligatoriska seminarier känns därför ännu lite tyngre än vanligt.

Men allting rusar på och snart är det juni.

Snart är jag där.

2 Thoughts on “Snart är jag där

  1. Malin on 22 April 2016 at 22:25 said:

    Akuten US tar inte oleggade vik ul sedan ett par år tillbaka, så tänk inte på det! VC blir ju perfekt. Det är typ ganska lika.

  2. admin on 22 April 2016 at 23:23 said:

    Sedan ett drygt år tillbaka tar de faktiskt in oleggade UL. Tror dock att VC blir ett betydligt lugnare sätt är komma in i lärarrollen, så jag är helt nöjd.

Kommentera!

Post Navigation