Tre veckor

Tredje veckan är till ända.

Det där med enkla patienter vet jag inte om jag har så mycket. Eller också inser jag inte hur löjligt svåra de egentligen kan vara. Det är mycket möjligt. Men den här veckan har jag fått ta hand om såväl utmattning och ångest som oförklarlig trötthet och smärtor, likväl som enklare saker som förkylningar och en lunginflammation. Prolem med tydligt fokus (öra, lungor, knä, osv) är enklare än generella problem (smärta, trötthet, huvudvärk, yrsel, ångest). Men en blandad kompott, minst sagt. Jag har stuckit i både höfter och axlar, och tagit bort en hudförändring. Jag gillar det där handgripliga, där jag verkligen känner att jag gör något. Patienterna med öronvax som ska spolas är förmodligen de mest tacksamma att ha – de flesta är alldeles överlyckliga när de går från vårdcentralen eftersom de plötsligt hör ordentligt igen. Annars är det ju så att många patienter bara skickas hem, gärna med en ”Ta en Panodil om det behövs”.

Lillebror ringde också doktor Cosmic i veckan. Honom skickade jag till vårdcentral efter några dagar, när problemet inte gick över.

När man sitter därmed lillebror i telefon och försöker skönja just hur allvarliga symtomen är inser man vilket galet svårt jobb de som sitter i Tele-Q har. Tele-Q-sköterskorna är de som svarar på alla som ringer till vårdcentralen, och de ska bedöma vårdnivå och vårdbehov hos varje enskild patient, utan att träffa dem. Det är liksom inte alls enkelt. Vissa patienter vet vilka ”lösenord” de ska använda för att få komma till doktor och hamnar på besökslistan redan samma dag för något som knappt hade behövt komma till vården, medan andra som inte kan beskriva saker så väl bokas senare trots att det kanske var lite mer bråttom med dem.

Så det är svårt. Man ska verkligen ha all respekt för folk som svarar i telefon angående olika krämpor och oro. 1177, 112, vårdcentralernas duktiga sköterskor.

Själv springer jag till mina äldre kollegor i tid och otid om majoriteten av patienterna. Några få skickar jag hem utan konsult, men de flesta känns bättre att checka av innan. Ibland händer det att jag inte har en aning om vad jag ska göra med patienterna, men oftast har jag en plan i alla fall. Men inlärningskurvan är minst sagt brant.

Kommentera!

Post Navigation