Antibiotika och resistenshotet

Klockan 22 på nyårsafton 2016 fick jag feber.

Jag höll mig inte vaken till tolvslaget, utan gick och la mig alldeles utmattad. Sedan låg jag under två täcken och en filt och frös så att jag skakade.

Morgonen därpå gick jag upp klockan nio, och la mig åter i sängen tio minuter senare eftersom jag inte fixade att stå på benen, och sov fem timmar till. Febern låg på 39,4.

När jag hade haft hög feber i tre dagar och det verkligen inte verkade gå åt rätt håll fick jag till slut ge upp och ta mig till en amerikansk vårdcentral. Det var en upplevelse i sig. Doktorn träffade jag i ungefär fem minuter, innan hon skrev ut Azitromycin till mig. Fem dagar med antibiotika. “Are you ready to feel better?” frågade hon mig innan hon signerade receptet. Det var jag.

Antibiotika är fantastiskt.

Bland alla fascinerande saker människan uppfunnit och upptäckt så ligger antibiotikan väldigt, väldigt högt upp på listan i min värld. I början av 1900-talet dog människor av precis den åkomma jag fått på min semester: lunginflammation. Man dog av alla möjliga infektioner som vi idag helt enkelt går till vårdcentralen och får antibiotika för. Dog man inte kunde man få både men och komplikationer av infektionerna.

Idag har vi en bred front av antibiotika.

Och vi håller på att kasta bort detta medicinska mirakel.

Antibiotika och djurhållning

Medan sjukvården i till exempel Sverige blir allt mer restriktiv med antibiotika (inte minst eftersom vi i studier sett att det inte gör så stor skillnad för lättare infektioner, och ingen skillnad alls för t ex bihåleinflammation) går den allra mesta av världens antibiotika åt till djuren. Minst 2/3 av all antibiotika som konsumeras i världen går åt till djuruppfödning står det lite varstans, även om jag har inte hittat var ursprungsberäkningen kommer från (men tvivlar inte på att det är sant).

Precis som i människor leder överdriven, onödig antibiotikaanvändning i djur till att bakterierna utvecklar resistens. Mycket av antibiotikabehandlingen bland djur är dessutom helt i onödan och ges av rädsla för utbrott av sjukdom (som kostar mycket för den som äger djuren, antingen i att då behandla eller avliva massor av djur), och/eller för att djuren ska växa fortare och mer. Djur som blir föda till människor blir reservoarer för patogener, med potential att överföra resistens till bakterier som är farliga för människor.

Resistens är inte samma sak som aggressivitet

Många tror att det här är samma sak. Att aggressiva bakterier i större utsträckning också är resistenta. Givetvis kan aggressiva bakterier bli resistenta – det är mardrömsscenariot – men de två delarna har egentligen ingenting att göra med varandra.

Aggressiviteten (det vi kallar virulens på medicinska) handlar om hur snabbt och hur svårt sjuk bakterien kan göra dig. Det finns bakterier som vi lever i symbios med, som vi i princip aldrig blir sjuka av. Tarmen är full av goda bakterier (det har du väl hört i reklamen för diverse fil med bakteriekultur?) som inte gör oss sjuka. Det finns också bakterier som lever i och på oss som inte är starka nog att göra oss sjuka så länge vi är helt friska – men blir vårt immunförsvar nedsatt, t ex av HIV eller en cellgiftsbehandling av cancer, då tar de chansen. Eller när hudbakterier tar sig in samtidigt som ortopeden sätter in en glänsande ny protes i en höft, och de beskedliga bakterierna blir inkapslade utan något som kan mota bort dem… då blir relativt snälla bakterier ändå farliga.

Det finns aggressiva bakterier också. På utbildningen kallades de fem värsta för just “The Five Killers” – Staphylococcus aureus, Streptococcus pneumoniae (pneumokocker), Streptococcus pyogenes, Escheria coli (E. coli) och Neisseria meningitidis (meningokocker). Det är inga ovanliga bakterier, utan finns i/på kroppen (pneumokocker i halsen, E. coli i tarmen, osv) och i vår omgivning, men de är generellt mer aggressiva och kan gå över till att ge sjukdom. Flera av dem har olika typer av toxiner (gift) som kroppen reagerar på. De ger i många fall mild sjukdom (pneumokocker och öroninflammation, S. aureus och hudinfektioner, E. coli för urinvägsinfektion, t ex), men har man otur går de in och gör allting kasst genom t ex hjärnhinneinflammation (meningit) eller blodförgiftning (sepsis). De har också en förmåga att sätta igång kroppens immunförsvar så att det går fullständigt överstyr, vilket kan ge septisk chock och död.

Resistens å andra sidan är hur bra/dåliga bakterierna är på att skydda sig mot antibiotika. The Big Five är inte generellt bättre än andra bakterier på att skydda sig mot antibiotika. För t ex E. coli som orsakar urinvägsinfektion är resistensen väldigt, väldigt låg mot de två mest använda antibiotikasorterna. På samma sätt kan de där ganska snälla opportunistiska bakterierna vara väldigt, väldigt resistenta mot massor av antibiotika.

Som sagt, värst är kombinationen – både resistent och aggressivt.

Antibiotika och resistens

Aggressivitet vs resistens

Jaha, och vad spelar det för roll för mig?

“Jag är ju frisk. Det värsta jag haft är halsfluss,” säger du.

“Ja, just nu är du frisk,” svarar jag. “Just nu. Och har du barn? Föräldrar?”

Tänk dig en så kallad cellgiftsbehandling mot cancer. Immunsystemet slås ut. De där bakterierna som i vanliga fall inte gör någon skada får plötsligt möjlighet att attackera. Det är ganska enkelt: en patient utan immunförsvar överlever inte ett bakterieanfall, inte ens av de ganska snälla bakterierna, om det inte finns antibiotika att sätta in.

Samma sak med det lilla nyfödda barnet som inte har något bra immunförsvar än. Än värre med de för tidigt födda.

Operationer som vi idag ser som enkla, såsom protesoperationer, omringas alltid av antibiotikabehandling för att inte infektion ska uppstå. Vi kommer helt enkelt få lägga ner sådana vi inte har antibiotika.

Så mycket mer av dagens vård baseras på att det finns effektiv antibiotika.

Är det verklighet då?

Ja.

Det är det enkla svaret.

En kvinna i 70-årsåldern dog i USA nyligen – på grund av en infektion som var resistent mot alla de 26 typer av antibiotika som är godkända i USA. Hon hade brutit benet i Indien och hamnat på sjukhus där, och med tanke på Indiens extremt höga resistens så plockade hon förmodligen upp en hyperresistent bakterie där. Och sedan dog hon, precis som man gjorde i början av förra seklet, för att man inte hade något att sätta emot.

Hon är kanske först i USA, men hon är långt, långt, långt ifrån den sista. Och hon är definitivt inte först i USA att dö av antibiotikaresistenta bakterier, hon är bara först att dö av en som är resistent mot allt. Statistik från USA säger att 23 000 personer dör varje år av infektioner med antibiotikaresistenta bakterier.

Enligt WHO beräknar man i EU att antibiotikaresistens kommer ge 25 000 dödsfall/år (och 2,5 miljoner fler sjukhusdygn), i USA 23 000 och i Thailand över 38 000 dödsfall/år.

De senaste helt nya antibiotikasorterna kom på 1980-talet (enl WHO). Sedan dess har inga nya antibiotika tillkommit (vidareutveckling av några vi har sedan tidigare har dock skett).

Så när jag säger nej till att behandla din bihåleinflammation, eller ditt barns öroninflammation, då är det inte för att jag är elak. Det är för att jag a) vet att det inte behövs, för att sjukdomstiden knappt förkortas alls av antibiotika, och b) för att jag vill ha kvar antibiotika till den där gången när du får hjärnhinneinflammation, cancerbehandling, eller ditt barn föds i vecka 27.

Saker du ska göra – och framför allt inte göra

Du ska inte ha antibiotika för virusinfektioner. Dessa inkluderar helt vanliga förkylningar, influensa och en hel massa andra infektioner. Bara för att du har halsfluss innebär det inte att du ska ha antibiotika – de flesta fall av halsfluss orsakas av virus.

Du ska inte nödvändigtvis ha antibiotika bara för att du har en bakteriell infektion. Barn 2-12 år med okomplicerad ensidig öroninflammation ska till exempel inte ha antibiotika. Bihåleinflammation svarar mycket sällan på antibiotika. I princip ska man inte ha antibiotika mot tarminfektioner, då det enda som händer är att den normala tarmfloran slås ut. Detta gäller även utomlands, så om du får diarré när du är i Thailand ska du INTE gå till doktorn och få antibiotika.

Antibiotika resistensutveckling

Resistensutveckling mot antibiotika. Bildkälla.

Om du får antibiotika ska du ta hela kuren. Du kanske känner dig bra efter några dagar och slutar med den, men det du gör då är att de bakterier som är lite mer resistenta mot antibiotikan (det finns alltid några som är lite mer känsliga, men de dör om du fullföljer kuren) och därmed finns kvar, är de som överlever. Din kropp kanske tar hand om dem, men du kan smitta någon annan med bakterierna, och då har den personen fått resistenta bakterier – eller så blir du själv sjuk senare av samma bakterier igen, och då är de resistenta.

Dela aldrig antibiotika med någon annan, och ta aldrig någon annans antibiotika. Det finns många olika typer och de verkar mot olika bakterier, antibiotika är bara samlingsnamnet. Den mer allmänna versionen av detta är faktiskt: du ska aldrig dela med dig av din medicin till någon annan, och du ska aldrig ta någon annans medicin.

För min del då?

Jag träffade som sagt doktorn i USA i fem minuter. Hon skrev ut Azitromycin på misstanken om att det var en så kallad atypisk lunginflammation – en lunginflammation orsakad av mindre aggressiva bakterier, som inte vanligt penicillin (Kåvepenin) rår på (igen, resistens vs aggressivitet). Hon tog inga prover och ingen odling (hade jag varit hemma hade jag insisterat på båda innan antibiotika).

När jag kom hem från USA hade jag min sista dag med antibiotika, och mådde fortfarande inte alls bra, med 39 graders feber. Infektionsprovet CRP (aka snabbsänka) låg på 87 (normalvärdet är under 10). Till slut odlades jag från slem jag hostade upp, och det visade att det inte alls var någon atypisk lunginflammation – det var pneumokocker. Pneumokocker tar man alldeles utmärkt med Kåvepenin. Alltså hade jag, i och med avsaknad av odling, fått en onödigt bred antibiotika, som hade varit mycket bättre att spara till de som verkligen behövde det.

Läs mer: CDC:s Antibiotic cresistance threats in the United States (2013)
WHO:s Antimicrobial resistance – global report on surveillance (2014)

4 Thoughts on “Antibiotika och resistenshotet

  1. Se ovan on 21 March 2017 at 11:56 said:

    Mkt bra skrivet!!/PO Eklund Infläk

  2. admin on 21 March 2017 at 13:50 said:

    Tack så mycket!

  3. Hedvig on 21 March 2017 at 17:07 said:

    Heja Camilla!! Delar detta om jag får. :) Mycket pedagogiskt.

  4. admin on 21 March 2017 at 21:21 said:

    Tack :) Så klart du får dela :)

Kommentera!

Post Navigation