Saknad, igen

Wow, en timme efter att jag hyllat att flytta… fan vad jag saknar en hel massa människor hemma. Eller ja, två. Typ. Men ändå. Saknaden slår in i en som en vägg, oväntad och stenhård. Och medan det är skönt och hälsosamt och bra på alla möjliga sätt så är det ändå otroligt jobbigt.

Om en av de där två varit här så hade det inte varit jobbigt någonstans att flytta. Det sa jag innan, det säger jag nu.

Kanske är det allra jobbigast när jag vet att det är träning i Malmö. Som sagt, inte orkat gå till jutsun här. I Malmö är det en massa människor som träffas och känner varandra, tränar så att svetten lackar (och skador uppstår, hmm), och har kul.

Saknar aikido. Faktiskt bara ren aikido, utan människor, även om det är människorna också. Men… mjuk träning. Jutsun gör ont, jag har ont i handlederna och i armbågarna eftersom folk kör hårt.

Meh. Man gnäller ibland, när solen går ner över skogarna och det är långt till människor man tycker om.

I thought, “Hey, I can leave, I can leave.”
Oh, but now I know that I was wrong, ’cause I missed you.

~ Stay, Lisa Loeb

Kommentera!

Post Navigation