Papperslösa och vården

Det finns saker jag aldrig tänker på. Ämnet för scenariot vi bestämde oss för i måndags, som skall efterforskas till morgondagens basgruppsmöte och där presenteras, är ett sådant:

Papperslösa och vård.

Utan särskilt ingående efterforskningar blir det uppenbart att det är ett helt vidrigt problem egentligen. En hel grupp människor, som är så utsatta som människor kan bli, utestängs helt från hälso- och sjukvården. Papperslösa är människor som antingen sökt asyl och inte fått det, eller sådana som inte sökt asyl alls.

En 30-årig papperslös kvinna våldtas på en gata i Stockholm. Eftersom hon riskerar utvisning om hon går till polisen anmäler hon inte det inträffade, och hon vågar heller inte gå till sjukhus. Våldtäkten leder till graviditet. Mödravårdscentralen vägrar att göra kontroller, eftersom hon inte kan betala den fulla kostnaden, 500 kronor, för varje barnmorskebesök. Hon bor omväxlande hos vänner och på gatan, mår fysiskt och psykiskt allt sämre och får allt svårare att överleva ekonomiskt, eftersom graviditeten gör henne alltmer begränsad i vilka svartjobb hon kan ta. Flera kvinnojourer kontaktas, men de vill inte ta emot kvinnan eftersom hon är papperslös.

Läkare skall följa de läkaretiska reglerna. Bland dem finns sådant som att patientens hälsa är det främsta målet, att läkaren alltid skall handla i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, att patienter skall behandlas med empati, omsorg och respekt – och så den lilla viktiga punkten: läkare skall se till människors lika värde.

I Lissabondeklarationen från 1981 står det:

Närhelst lagstiftning, regeringsåtgärder, eller annan administration eller institution förnekar en patient dessa rättigheter, bör läkare vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa eller återupprätta dem.

Med “dessa rättigheter” menas att varje patient, utan åtskillnad, har rätt till lämplig medicinsk vård, att varje patient har rätt att bli behandlad av en läkare som patienten vet är fri att göra egna kliniska och etiska bedömningar utan inblandning utifrån, och att patienten alltid skall bli behandlad på det sätt som bäst gynnar honom/henne.

Man kan ju verkligen inte påstå att det är “utan inblandning utifrån” när staten bestämmer att en hel grupp människor skall uteslutas från vårdsystemet.

Sverige har en av Europas mest restriktiva hållningar gällande vård av papperslösa. Barn som söker/sökt asyl eller har föräldrar som gjort det har full rätt till hälso- och sjukvård samt tandvård. Asylsökande över 18 år har rätt till “omedelbar vård” och “vård som inte kan anstå” (jag förstår inte riktigt det senare, skall erkännas; återkommer om jag får förståelse för det). Papperslösa över 18 år har rätt till “omedelbar vård” – men då betalas detta fullt ut av den papperslöse. Kostnad? En komplikationsfri förlossning: 21 000 kr. Ett läkarbesök: 1 500 kr. Ett brutet ben: 63 000 kr. (Källa: Denna artikel och denna ledare). Hur många av de papperslösa tror vi har den där typen av pengar?

Dessutom finns det ett steg till på skalan: barn, alltså alla under 18 år, som är anhöriga till asylsökande men som inte själva ansökt om asyl, barn till föräldrar som inte ansökt om asyl och barn som kommer till Sverige för familjeåterförening men som inte har permanent uppehållstillstånd vid ankomsten till Sverige. Dessa barn har ingen reglerad rätt till sjukvård överhuvudtaget. Ingen. Alls. Dessa barn faller helt mellan de byråkratiska stolarna.

En 10-årig pojke får en kastrull med kokande vatten över sig då han leker vid spisen. Pojkens föräldrar är övertygade om att de kommer att bli anmälda till polisen om de åker in till sjukhuset med sonen. De beslutar därför att behandla honom själva. De övertygas dock på apoteket, dit de går för att köpa sårvårdsmateriel, om att sonen måste bli omhändertagen av medicinskt kunniga. De åker till sjukhuset men vågar inte använda sonens identitet utan använder personnumret till en väns son. Pojken genomgår tre hudtransplantationer i narkos under tre veckor innan han får sin första permission. Familjens vänner vill då inte längre låna ut personnumret. Familjen vågar inte återvända till sjukhuset trots att ytterligare operationer återstår. En vecka senare har såren börjat lukta, och föräldrarna är fortfarande för rädda för att åka in till sjukhuset.

Jag mår illa av att läsa det. Jag kan inte tänka mig hur jag i framtiden skulle kunna vägra någon vård på grund av att de inte har de papper de skall ha. Sätts jag i situationen (och sannolikheten är väl ganska hög) hoppas jag att jag följer de etiska reglerna – och konventionerna om mänskliga rättigheter – istället för Sveriges lag. Man kan ju hoppas att Sverige vid det laget pressats till bättre villkor för de papperslösa också (även om det kanske inte är så stor sannolikhet just nu, med SD i riksdagen).

Debatten i Sverige verkar ha dött sedan 2008, då det var ett hett ämne eftersom riksdagen skulle ta ställning i en lagfråga om saken. Det är tragiskt, eftersom problemet uppenbarligen kvarstår.

One Thought on “Papperslösa och vården

  1. Bobbe on 16 October 2010 at 19:15 said:

    Men att jag som arbetslös och sjukskriven Svenne som lever på soc måste betala för mina läkarbesök (300kr) och tandläkaren (ca 15000kr)
    Hade jag varit flykting så hade detta kostat mig ca en hundring.
    Är det rättvisa tycker du? Jag har bott här hela livet och betalt skatt och nu dyker folk upp från andra länder och får betala en spottstyver för sånt jag verkligen behöver men inte kan få tack vare mitt handikapp. “Den vita hudfärgen”
    Det är sjukt. Alla lika värde får vi höra om hela tiden. Varför ska då inte alla ha rätt till samma vård till samma pris.
    Det är ju såna här galenskaper som gör att SD behövs.

    Hade jag tex varit flykting och gått SFI ett par timmar i veckan istället för att vara sjukskriven så hade jag haft ut 3000kr mer varje månad. Så är det att vara Svensk i dagens läge, man får vända på varje femöring för att få det att gå ihop. Hade jag haft samma förmåner som flyktingarna så hade det varit rena paradiset. Att äntligen få fixa till tänderna så man vågar prata med folk. Men det är bara att bita ihop och hoppas det vänder.

Kommentera!

Post Navigation