En halvdag på akuten

Så har man spenderat sin första dag på akuten. Eller ja, fyra timmar i alla fall.

Vi har två “programspecifika dagar” idag och imorgon, då vi inte har HEL utan är ute och gör just programspecifika saker. LÄK har en dag på akuten och en dag på vårdcentral.

Eftersom vi inte kan ett dugg medicin än (åtminstone inte mer än vad vi kunde innan vi började på läkarprogrammet), är båda dessa dagarna till för att ge oss ett “patientperspektiv”. Vi ska prata med patienten, höra vad de tycker gör en bra läkare, vad som gör en dålig läkare…

Jag pratade en hel del med min patient, fast det blev ganska mycket allmänt om vad som är bra i vården och vad som är dåligt. Patienten och jag var helt överens om att olika patienter kommer tycka att olika saker är bra i en läkare – vissa vill nog ha det mer personligt och pratigt, medan andra vill ha det snabbt gjort. Själv tillhör jag definitivt den senare kategorin när jag är patient.

En bra läkare ska inte komma med platituder. Det tyckte jag var ett bra påpekande. Det ska inte vara “det är nog ingen fara” om man inte som läkare vet till hundra procent att det verkligen inte är någon fara. Patientens oro för något symtom eller någon smärta kanske är ogrundad, men då ska det inte läggas fram med ett “nog” utan utredning.

På det hela lärde jag mig mest att som patient är det väääldigt mycket väntan. Vilket jag väl redan visste. Men ändå. Av de fyra timmarna jag var på akuten var det definitivt mindre än tio minuter som spenderades med någon typ av vårdpersonal. Resten var väntrum på olika håll och kanter. Kanske ska hålla det i åtanke sedan som läkare, när man möter frustrerade patienter.

Kul hursomhelst att få lite verklighetsanknytning och väldigt roligt att få det så tidigt på utbildningen. Så snart T1:B börjar (andra delen av termin ett) kommer vi vara ute på vårdcentral en halvdag varannan vecka och lära oss mer om att handskas med patienter. Whoo :)

Ska bara ta mig igenom HEL först…

Kommentera!

Post Navigation