Kärlek

Kärlek.

Så enkelt, så enormt svårt.

Jag vill riskera mitt hjärta men finner det än omöjligt att gå vidare någonstans från förra gången. Vill inte ha någon annan. Flyttade fyrtio mil bort men kan inte släppa det för det. Har ingen kontakt med, men kan inte tänka på något eller någon annan. Förra gången tog det nästan två år att komma över kärleken och då var det ändå jag som gjorde slut. Den här gången var det inte mitt val.

Mamma och pappa träffades när de var tonåringar. De har ett bättre förhållande än de flesta jag har att jämföra med, i såväl min ålder som deras. När mamma var i min ålder hade hon varit gift i åtta år.

På utbildningen spirar kärleken så vackert. Helgens finsittning inspirerade självklart en del ‘strul’ och ett par är sockersött gulliga mot varandra, sådär så att man får hål i tänderna. Ska statistiken uppfyllas så ska vi ju få ett antal par på utbildningen, så det hela är väl som väntat.

Det verkar så enkelt för en del. Egentligen var den enkel för min del också, det var bara omständigheterna som var komplicerade. Kärlek i sig är, när det är som det ska vara, rättframt och simpelt.

~

You’re not friends. You’ll never be friends. You’ll be in love till it kills you both. You’ll fight, and you’ll shag, and you’ll hate each other till it makes you quiver, but you’ll never be friends. Love isn’t brains, children, it’s blood… blood screaming inside you to work its will. I may be love’s bitch, but at least I’m man enough to admit it.
~ Spike, Lover’s Walk, Buffy the Vampire Slayer

Kommentera!

Post Navigation