Vad gör en bra föreläsare?

Är nyss hemkommen från en riktigt bra föreläsning.

En stor del av läkarprogrammet är att kunna samtala med en patient. Därför börjar vi på Hälsouniversitetet med träning i samtalskonst redan på termin 1, genom det som kallas Strimman. Det är en placering på vårdcentral en eftermiddag varannan vecka, där vi övar oss i att prata med patienter utan att det ställs några särskilda krav på oss. Vi ska givetvis lära oss få fram det som är relevant och få patienten att känna sig trygg och omhändertagen, men vi har, under de första fyra terminerna, inga krav på oss om att ställa diagnos.

Idag hade vi en föreläsning på ämnet samtalsmetodik. Föreläsningen var grymt bra, vilket jag sa till föreläsaren efteråt. Varpå hon frågade mig vad det var som var bra – och det fick mig att fundera: vad som gör en bra föreläsning? För jag hade inget bra svar till henne, inget konkret, exakt vad som varit bra.

Jag har gått på många föreläsningar under min tid på universitetet. Många, många, många föreläsningar (någonstans runt 2 500 timmar kanske?). Många, många, många föreläsningar.

Dagens föreläsare brinner för sitt ämne. Hon är allmänläkare och har arbetat deltid som föreläsare i samtalskonst i tio år och hon tycker uppenbarligen att det är otroligt roligt och givande. Men jag har haft lärare förr som har brunnit för sina ämnen, men som ändå är dåliga föreläsare. Föreläsare som älskar sina ämnen riskerar nämligen att trilla ner i dålig-hålen av ett par anledningar:

Dels om de lägger föreläsningen på en alldeles för hög nivå. De själva vet ju vad de pratar om och har läst varenda sida av facklitteratur som rör ämnet – och när de sedan står inför elever använder de ord och uttryck som eleverna aldrig hört förr, vilket gör föreläsningen obegriplig.

Dels om de pratar väldigt fort. Denna punkt binder ihop med punkt ett – de vet ju vad de pratar om. Och om de nu tar upp sådant som är grundläggande är risken överhängande att de går alldeles för snabbt igenom det, vilket får till följd att eleverna ändå inte förstår.

Men på det stora hela är ett brinnande intresse något väldigt bra för att skapa en bra föreläsare. Det är helt enkelt enklare att prata på ett roligt sätt om något man tycker om, än att mala på om något man inte finner intressant.

Dagens föreläsare var också konkret. Detta är en punkt som inte alltid går att uppfylla – det beror på ämnet – och det är en punkt som andra elever kanske inte håller med mig om. Men jag gillar när det är konkret. När föreläsningen inte bara blir allmänt hållna teorier, utan binds till verklighetsbaserade exempel. För att kunna svara på frågan om vad som gör ett bra läkar-patient-samtal fick vi se två sketcher, som föreläsaren spelade upp, med en av mina kursare i rollen som patient och hon själv som läkare. Det ena samtalet var ett ‘dåligt’ samtal och det andra ett ‘bra’ samtal. Dessa två sketcher gav mig konkreta exempel på hur ett samtal bör eller inte bör bedrivas, istället för att bara vara en massa uppställningar om sådant som ‘det här bör ni ta upp någon gång under samtalet’.

Föreläsaren var också lugn och metodisk, med en tydlig pedagogik. Hon talade tydligt så att man inte behövde koncentrera sig för att höra vad hon sa. Hon berättade vad vi skulle gå igenom, repeterade där det behövdes, och hade till sin hjälp några overhead-bilder – men inte särskilt många. Många lärare går över styr, framför allt då PowerPoint används. När det är PP-presentationer kan de bestå av uppemot 30-40 bilder. Vid något tillfälle hade en föreläsare 65 bilder för en 1,5-timmesföreläsning – det var enbart stressande eftersom läraren vet hur många bilder det är att gå igenom och måste skynda sig för att hinna igenom allt. PowerPoint är alldeles för ofta hämmande, snarare än hjälpande, för såväl elever (som antingen får ut bilderna på förhand och då inte behöver koncentrera sig något särskilt på föreläsningen om allt står att finna där, alternativt inte får ut bilderna innan och då stressar för att skriva ner allting och låter bli att lyssna på läraren) som för lärare (som stressar för att hinna och styrs helt av bilderna).

Jag hoppas att vi även i fortsättningen kommer ha så här bra lärare. Sen ska väl tilläggas att det förmodligen är enklare för mig att tycka att föreläsarna här är bra, med tanke på att jag tycker om ämnena – vilket jag aldrig gjorde på juridiken och därmed mycket sällan fann föreläsarna där bra (minns dock en lärare från internationell rätt på termin sex. Han var grym.).

Kommentera!

Post Navigation