Fint i Finspång

Idag var vi i Finspång för första gången. Jag och 6/7 av resten av min basgrupp har placerats på Finspångs vårdcentral för vår Strimma-placering. Strimman går ut på att vi redan nu, termin ett, ska börja få ha lite patientkontakt. Två till tre elever per gång får träffa varsin patient och ha ett samtal med denne. Mötet filmas och efteråt tittar vi på filmen och får återkoppling av våra handledare, och av resten av gruppen. Nu i början ska vi framför allt koncentrera oss på att lära oss samtala med en patient och bli lite invanda vid vår framtida läkarroll. Förslag till diagnos och behandling kommer först på senare terminer (när vi faktiskt kan något om det).

I alla fall, Finspång.

Kom dit och undrade varför i hela friden vi blivit uttvingade dit. Det tar 50 min att köra dit och det är en liten stad som verkade väldigt… sovande. Såg knappt något folk ute.

Vårdcentralen visade sig ligga på sjukhuset. Sjukhuset finns i en byggnad, litet och nimt. Bredvid sjukhuset finns en sjö, vilket gör att utsikten från flera av rummen är väldigt fin. Det var lite som känslan i Falun, eller stället där möhippan var på ridning i somras. Fin omgivning, litet och mysigt, inte alls storstad.

Våra handledare är båda två väldigt trevliga och framför allt väldigt, väldigt måna om att vi ska känna oss välkomna. Vi fick en rundvandring på vårdcentralen, fick se provtagningsenheten och lite annat. Fick information om kläder (blå tröja, vita byxor; ta med bekväma inneskor framför allt sen när det blir blött och slaskigt ute), ombyte och mat. Gruppen kom fram till att vi ska äta lunch i Finspång i matsalen varje gång, för att slippa behöva äta lunch redan klockan 11. Där finns microvågsugnar i matsalen. Ena handledaren sa att det kan bli kö till dem ibland, men jag tvivlar på att det är lika mycket kö där som det är på HU, eller – än värre – på MAH förra året.

Om två veckor, då vi har Strimma igen, ska jag ha patientsamtal. Vi är två som ska ha samtal då och jag kände lite enligt principen om “bättre att få det överstökat”. Skräckblandad förtjusning, definitivt. Det ska bli riktigt roligt – jag har drömt om det i två år. Förra hösten hade jag en “riktig” dröm (om natten när jag sov, alltså) om att jag hade patientsamtal.  Nu blir det på riktigt riktigt!

När vi inte har patientsamtal eller filmar får vi göra annat. Eftersom vi faktiskt är på ett sjukhus kommer vi att få möjlighet att göra lite av varje – lyssna på sjuksköterskor då de tar emot samtal i receptionen, vara med på provtagningsenheten, följa med på röntgen, eventuellt göra hembesök, vara på BVC:n… Jag ser fram emot det väldigt mycket. Tre gånger till innan jul och sedan tio gånger på termin de efterföljande tre terminerna.

Skolan är på det hela taget väldigt inspirerande just nu. Igår blev det fem timmar non-stop plugg på biblioteket. Läste om apoptos, menstruationscykeln och meios. Öronproppar och bibliotekt var en utmärkt kombination, väldigt lätt att koncentrera sig. Mindre distraktioner där – ingen dator, tv, kylskåp med mat, lägenhet som borde städas, och så vidare. Enda problemet är att biblioteket är stängt på lördag (All helgona) vilket gör att jag inte kan plugga då, inför tisdagens basgrupp. Får hitta på annat :)

Kommentera!

Post Navigation