Sådan mor, sådan dotter

Eller: På den här utbildningen får man vara både sadist och masochist.

Vilket visserligen är helt okej eftersom jag nog med tanke på mina normala träningsformer är det ändå, alldeles oavsett om vi får lära oss sticka varandra i armarna med vassa föremål på utbildningen.

Idag var det alltså venprovtagning, om inte det var helt uppenbart. En sjuksyster från blodcentralen gick igenom hur vi skulle göra och eftersom vi är hard core och ascoola på alla möjliga sätt fick vi direkt börja sticka i varandra. Inga dockor här inte! Och det gick väl lite därefter. Man har ingen aning om hur något ska kännas och blandar ihop ordningen på allting, men jag drog lite blod från S åtminstone, och gav henne samtidigt ett fint blåmärke som minne. Jag är så snäll som ger presenter…

Själv var jag lika svårstucken som alltid – blodcentralens personal har problem att sticka mig, så stackars S hade det inte lätt.

Men det var kul. Tror jag. Och nu blir jag väl som mamma, som tittar på allas armveck med hunger i blicken och säger, “Ooh, du har finfina vener att sticka i,” så att folk drar armarna åt sig och springer åt andra hållet.

I övrigt är det för närvarande cellbiologi med translation, transkription, ärftlighet och mutationer som gäller, vilket är så tråkigt att jag knappt klarar av att sitta med det. Än värre när en idé för en teckning bitit sig fast i huvudet och inte vill släppa taget; då måste jag ju planera den. Men lite plugg blev det ändå på vår fem timmar långa håltimme. Dessutom hann jag med lite mikroskopi, vilket mest var förvirrande men förr eller senare lär man väl sig…

Kommentera!

Post Navigation