Älskade dotter

För sex månader sedan förändrades livet för alltid.

Du föddes ur min kropp, du var liten men åh så stark, från lungorna med de första ilskna skriken över den värld du kommit ut i, till små ihopknipna tår. Du tog tag om mitt bröst och visade för världen att bara för att du var ny så var du inte utan färdigheter, och du drog i dig dina första droppar av mjölk med samma iver som du sedan alltid ätit, för mat är så, så gott.

Du är min solstråle, vår solstråle, och på den mörkaste av dagar, när världen runtom oss ter sig obegriplig så gör ett enda leende från dig att din pappa och jag blir lättare inombords.

Jag trodde inte att jag skulle trivas med att “bara” vara mamma. Du har visat mig hur fel jag hade. Jag inte bara trivs, jag älskar det för att jag älskar att få vara din mamma. Att få se dig växa, få se dig utvecklas. Från hur du upptäckte dina egna händer till att du nu kan gripa och flytta saker och stoppar allt i munnen. Från att du låg hjälplös på golvet till att du rullar och drar dig och är så på gränsen till att både sitta själv och börja krypa. Varje dag blir en milstolpe och jag hänger knappt med.

Jag önskar och hoppas att du kan få behålla din kärlek till livet. Att du kan fortsätta vakna och skratta för att det blev en ny dag, idag också. Jag får en plötslig förståelse för alla de föräldrar som vill skydda sina barn från allt ont, för det vill jag göra för dig – men jag vet att världen inte alltid är snäll, och det är också något du måste lära dig. Jag ska göra mitt bästa för att stötta dig på vägen, mellan blåmärken och skrapsår och elaka människor och stressen av att vara ung idag, för att du ska komma ut på andra sidan än starkare.

Med din existens har du förklarat för mig vad ovillkorlig kärlek är.

Tack för att jag får vara din mamma.

En veckas äventyr

För en dryg vecka sedan drog jag en högljutt protesterande E ur sängen bisarrt tidigt på morgonen och satte både henne och mig på ett första av två flyg för att ta oss till London. 5.15 körde L oss till Linköpings pyttelilla flygplats och vinkade av oss. E, som efter de initiala gallskriken över att bli väckt så ohuligans tidigt fått mat och blivit knasigt glad och nöjd, verkade tycka att det var ett mycket spännande äventyr och kunde inte sluta vrida huvudet hit och dit och fram och tillbaka för att ta in allting. Väl på flyget somnade hon dock gott, och sov till Köpenhamn.

I Köpenhamn tillbringade vi väldigt lite tid – vi landade 7.10, tog buss från flygplanet till själva flygplatsbyggnaden, och småsprang sedan genom passkontrollen till nästa gate för att direkt boarda flyget till London. Med liten bebis blir man Prioriterad med stort P, och får gå på först, vilket är trevligt för det tar trots allt lite mer tid än när man bara skulle plocka upp Ipaden ur väskan och sjunka ner i sätet.

Det var varmare i London (någon plusgrad) än i Linköping (-4) när vi landade, och molnen lättade så att solen trängde igenom när vi anlände till mammas och pappas lägenhet. Åt en välförtjänt frukost – klockan var inte mer än drygt tio (Londontid) om jag minns rätt – och sedan gjorde vi det man gör mest med mina föräldrar: gick ut på promenad. Mina föräldrar håller till i ett område i “stor-London” som heter Kew, och därifrån kan man gå till Richmond, vilket vi gjorde, och vidare till Richmond Park som är en stor park. Det var vid det laget strålande sol och eftersom Richmond Park ligger på en kulle hade vi fantastisk utsikt.

Utsikt från kullen vid Richmond Park.

Utsikt från kullen vid Richmond Park.

Vi åt fika på en liten “lodge”, vilket inte gör byggnaden rättvisa alls eftersom det var mer åt liten herrgård i stilen. Vi åt scones med sylt och clotted cream, och jag drack en varm choklad, och det var fullständigt onyttigt men ljuvligt gott. E, som är i den där fasen där allting ska in i munnen, åt sin mormors sjal istället, vilket hon var precis lika nöjd med som vi var över vår mat.

Scones, clotted cream, varm choklad och morotskaka. Yum!

Scones, clotted cream, varm choklad och morotskaka. Yum!

Därefter gick vi hemåt igen, och åt middag hemma i mina föräldrars trevliga lägenhet.

På söndagen blev det mer promenad, då gick vi istället till det mamma brukar kalla för sin trädgård – Kew Gardens. Det är också en enorm park, men allting där är välskött och planterat och klippt och snyggt, till skillnad från Richmond Park som är vildvuxen natur. Jag var senast i Kew Gardens i våras när L och jag hälsade på mamma och pappa, och det var lite skoj att ta med E till Rhododendron Valley och ta lite bilder, eftersom jag var gravid med henne i våras när jag och L tog bilder där.

Jag och L och bebis i magen i april, och nu E, i Rhododendron Valley.

Jag och L och bebis i magen i april, och nu E i november, i Rhododendron Valley.

Vi åt en mycket trevlig trerätterslunch på The Glasshouse, och E fick smaka pumpasoppa. De flesta saker hon dittills provat hade lett till ett ansiktsuttryck som om vi serverat henne citron, men pumpasoppa var på alla sätt jättegott och mer, tack. Finsmakare, min dotter. Senare fick vi klart för oss att även morotssoppa med vitlök, samt pesto är gott.

Pappa gick och jobbade på måndagen medan mamma och jag åkte till ett shoppingcentra (Westfield) och gjorde det man brukar göra på sådana ställen – shoppade. Trevligast var på Lindex (man åker till London och shoppar på Lindex… yeah…) där de delade ut £20-vouchers till alla som gick in, men dessa vouchers saknade krav på hur mycket man skulle köpa för, vilket ledde till att hela vårt inköp på en klänning till mig, och två bodys, ett par byxor och två par strumpor till E gick på £5.

Stolt mormor testade sjalen och tyckte den var kalasbra. E sov gott i den som vanligt.

Stolt mormor testade sjalen och tyckte den var kalasbra. E sov gott i den som vanligt.

På kvällen åt vi ytterligare en fantastiskt god middag, på Kew Grill. Olivbakad mozzarella, ljuvligt, liksom köttet till huvudrätt och chokladefterrätten.

Mamma, jag och E hann med ytterligare lite shopping dagen därpå, och min resväska som var ganska tom på vägen till London var minst sagt full när vi skulle åter igen. Mamma och pappa följde med på resan mot Sverige, eftersom vi alla skulle hem och fira lillebrors 30-årsdag. Vi flög till Köpenhamn och L (som åkt ner till Malmö för forskning på måndagskvällen och skulle på kurs under torsdagen och fredagen) hämtade oss sedan i Malmö för att köra ut till Barsebäck där mina föräldrar har sommarhus. Där stod den tårta jag förberett till lillebror (fylld med hallonmousse och Turkisk peppar-mousse, täckt med Ultimate chocolate frosting), den behövde bara täckas med svart marsipan och dekoreras med ett Batmanmärke. Slängde också ihop en Nutella cheesecake eftersom det är löjligt gott och jag hade sagt att jag skulle göra både och.

Nutella cheesecake.

Nutella cheesecake.

Båda tårtorna.

Båda tårtorna.

Na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-naa Batman.

Na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-naa Batman.

Lillebror gillar tårta.

Lillebror gillar tårta.

Lillebror med kompisar kom sedan ut till Barsebäck och åt en massa mat och det var allmänt väldigt trevligt. E fick se en brasa för första gången och tyckte att den var väldigt fascinerande.

Medan L roade sig med Spine Academy hade jag sedan två dagar till i Barsebäck, som försvann i lite mer shopping, god mat, trevliga samtal, häng med lillebror och fika med en gammal kompis.

På lördagsförmiddagen satte jag, L och E oss i bilen och körde mot Linköping igen, efter en hel veckas mysiga och trevliga äventyr.

Tom kalender

Med nästan 200 nerladdningar från min site, och tydligen uppladdat och spritt på annat håll utan nämnvärd cred, och sammantaget tre personer som sagt tack, så blir bildtentakompendiet definitivt det sista jag lägger upp gratis. Sån är jag.

På fredag är det dags för bildtenta för t10. Jag är fortfarande ganska förvånad över att jag inte behöver skriva den. Bildtentan ligger som ett mörkt moln över utbildningen, eller låg åtminstone över mig ungefär från det att jag klarat stadietentan på termin fem, och att jag bara behövde skriva den en gång var alldeles galet.

För egen del rullar livet nu på. Lugnt och stilla men ändå så snabbt.

När jag pratade med H konstaterade jag att jag nu verkligen måste ha varvat ner – plötsligt är min kalender i princip tom, och det är bara jätteskönt. Tidigare under hösten hade jag behov av att fylla kalendern med diverse aktiviteter, från amanuensande till kompisträffar. Jag tycker fortfarande att det är trevligt att träffa kompisar, men att vakna och ha det helt tomt i min kalender är lika trevligt. Jag är helt lugn med att min dag består av att ta hand om Liten och att ta hand om hemmet. Jag har visst gått och blivit något av en hemmafru, och är förvånansvärt okej med det. Det är ju ingenting som kommer förbli särskilt länge, i slutet av januari drar stressen igång igen, även om den förhoppningsvis blir lite mildare i och med det plugg jag ändå fått gjort den här hösten, när Liten sovit i famnen.

Det har uppstått ett inre lugn den här hösten, som är mycket behagligt. Jag hoppas att jag kan bevara det.

Verklighetens vidrigheter

L och jag har inte samma filmsmak. Han tycker om krigsfilmer, verklighetsbaserade historier satta under andra världskriget, där folk är skitiga och säger fuck och dör istället för att grimasera och säga, “Ow, that hurt”, för att sedan ge igen.

När jag ska se film tycker jag om tecknat. Fantasy. Superhjältar.

Verklighetsflykter.

Det finns tillräckligt med vidrigheter i verkligheten för att jag ska vilja undvika den när jag ska underhållas. Jag vill slippa tyngden, kunna lägga bort hjärnan en stund och roa mig med hur världen skulle se ut om vi hade en Iron Man i den, eller om orangevita fiskpappor letade efter sina söner i havet utanför Australien.

När vi tittade på nyheterna för någon dag sedan sa jag, Tänk den dag när inte hela nyhetssändningen behöver handla om flyktingkrisen.

Be careful what you wish for.

Vi läste om Paris redan i fredags kväll innan vi gick och la oss, L följer Twitter noggrannare än någon borde orka, och han såg det där. Jag stängde av, orkade inte ta in. Sedan gick vi upp igår och vi matades av det på TV och radio. Bilder, filmer, berättelser från ögonvittnen. Människor i chock, ett land i chock, en värld i chock. Sorg i mitt bröst, igen.

När jag ser film ser jag hellre saker som inte har så mycket med verkligheten att göra. Filmer där de goda segrar och de onda förlorar. Filmer där det är klart vem som är ond och vem som är god.

Jag håller hårdare om vår dotter, kramar L extra länge. Ber om förlåtelse från min dotter för att vi satte henne till denna värld, samtidigt som jag är obeskrivligt tacksam över henne, för hon gör världen bättre.

Låt oss alla försöka göra världen bättre.

Lite trött

Jag lägger upp grejer för att vara schysst. Det ligger vid det här laget en hel del gratisgrejer för läk på bloggen och det är mest för att vara snäll. Hjälpa där jag kan hjälpa, med grejer jag ändå gör.

Men.

Man blir lite trött.

Bildtentakompendiet lades upp för ett dygn sedan och har i skrivande stund laddats ner 46 gånger.

Övrigt som ligger uppe? Bland annat: anatomianteckningarna från T2, nerladdade 3126 gånger. Övriga T2-anteckningar, 4282 gånger. EKG-uppgiften 3834 gånger. Och så vidare. Allt jag lägger upp laddas ner. Många gånger.

För bildtentakompendiet har jag hittills inte fått ett enda tack eller någon som sagt att de laddat hem det. Knappt för övriga kompendier heller, trots att det uppenbarligen är ett par tusen som tagit hem dem. Ett fåtal skickar ett tack (eller ett “jag använde dina anteckningar förra terminen och de var bra”) när de beställer terminskompendierna, men även där är ganska sällsynt.

Jag kräver inte att alla ska höra av sig, det vore fånigt att önska. Jag skulle bara vilja, då och då, att någon faktiskt sa något. Att de använder det jag lägger upp, att det hjälpt dem, att det är något bra. Annars kan jag ju lika gärna låta bli.

Bildtentakompendium

Bildtentan närmar sig för den här terminens T10:or. Jag gjorde ett inkomplett bildtentakompendium förra terminen som jag använde för att bildtentan just utgår från bilder snarare än text (även om det var en sanning med modifikation för vår del, där jag tror att det var typ tre av tolv bilder som behövdes för att kunna besvara frågan). Inkomplett är det definitivt, inte minst för att bildtentan sträcker sig från termin ett till termin tio, och det är omöjligt att täcka allt vi läst. Det är också inkomplett eftersom jag till slut inte orkade/hann.

Det som finns i kompendiet är mest bilder. CT-bilder, MR-bilder, histologi, gastroskopier, koloskopier, och en massa annat som flödesscheman för hur saker och ting hänger ihop. Det mesta finns i mina andra kompendier med betydligt utförligare text, så vill ni ha mer text så får ni köpa dem eller läsa andra böcker. Det finns ingen fin innehållsförteckning och sånt, för det är inte så långt (56 sidor) som de andra kompendierna och återigen, jag orkade/hann inte.

Lägger ut det för nedladdning om någon skulle vilja ha.

Tar ni det får ni ju gärna säga ett pip, här eller på Facebook. Vore trevligt ibland att höra något från alla de som laddar ner (efter fyra timmar över 20 nedladdningar).

Bildtentakompendium med en del av det som är relevant för bildtentan [ PDF ] (uppdaterad 11 november 2015)

Bildtentakompendium

Bildtentakompendium

Övriga anteckningar:

T2-anteckningar – handskrivna, mycket fokus på anatomi men även annat (gratis)
T3-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt EKG-arbete och läkemedelslista (gratis)
T4-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T5-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T7-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T8-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista (gratis)
T9-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T10-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista och bildtentakompendium (gratis)
Övriga anteckningar – blandade bilder från alla terminer att ladda ner (gratis)

1500 kr till Rosa bandet

Det här årets kompendiekampanj drog in 1 500 kr till Rosa bandet och kampen mot cancer. Inte illa med tanke på att jag inte har gjort någon vidare reklam för det, eftersom jag haft alldeles för mycket annat att göra. Det här med att sitta ner och skriva blogg är inte så prioriterat när man har Liten att ta hänsyn till. När hon väl sover eller leker lugnt för sig själv finns det många andra saker jag hellre gör. Idag blev det att räfsa löv.

Lövräfsan invigd.

Lövräfsan invigd.

Det finns en del löv kvar, men det blev fem stora svarta sopsäckar med löv i alla fall som inte längre ligger på vår gräsmatta. Eklöv är tydligen inte bra för gräs, andra löv får dock ligga kvar. E sov inte under tiden, utan satt under filt och väl påklädd i babysittern och tyckte att det var otroligt roligt varje gång det blåste till, vilket det gjorde en hel del. Så hon var nöjd.

I helgen har föräldrarna varit här. De kom med tåg i fredags kväll och bjöds på tacos till middag, följt av Nutella cheesecake med Oreo-botten och vinbär (mums). L hade jour i helgen men kom ifrån i god tid både lördag och söndag, så vi hann med lunch på stan i lördags och en helt fantastisk middag på Shin Nori vid ett “stekbord” där vi fick fixa maten själv. Väldigt roligt. Det är bord som är nedsänkta i golvet och det var väldigt bra, för då kunde Liten ligga på “golvet” mellan stolarna på sin fårskinnspläd – och där låg hon nöjt och tittade på folk och lekte med sina fötter i en och en halv timme. Helt galet.

Nutella cheesecake med Oreo cookie-botten.

Nutella cheesecake med Oreo cookie-botten. Nom-nom-nom.

På Shin Nori med sashimi, L och pappa steker på stekbordet, och sushi.

På Shin Nori med sashimi, L och pappa steker på stekbordet, och sushi.

Igår var vi på babysim, vilket är väldigt kul, och mamma badade min mobiltelefon, vilket inte var lika kul. Således har min gamla Xperia Z1 gjort comeback medan den badade telefonen är på service där de förmodligen kommer komma fram till att den är bortom räddning och att jag således kommer få en ny. Vi får se.

Klockan fyra igår eftermiddag gick mammas och pappas tåg till Stockholm, och klockan sex imorse följde L efter. Är nu själv hemma med E, vilket är trevligt men vilket också får mig att känna att mina hjärnceller dör i drivor, eftersom man mest säger “gaga” (Litens ord för kvällen var a-bwababababa). Jag har dock varit ute och räfsat löven enligt ovan, samt köpt en fåtölj på Blocket. Om det nu är intelligenshöjande är jag inte övertygad om, men jag har gjort det ändå.

I slutet av januari börjar termin 11. Jag fick brevet om att jag har plats på programmet igen och även om det var helt självklart att jag skulle få det så var det ändå skönt att få det på papper. Det känns tryggare så. Det ska bli en kul termin med anestesi, pediatrik och gyn/obstetrik – de två senare känns väldigt nära just nu, och den första är bara rakt av spännande. Det är kul att se fram emot en termin, sist jag gjorde det var termin åtta… Och sedan är det helt plötsligt examensdags.

Research

I vanliga fall inför att jag gör något alls så läser jag på. Jag är ett fan av research. Inför att göra min första tårta läste jag på allt jag kunde i flera dagar, för varför ska jag återuppfinna hjulet när någon smart person redan gjort det för längesedan? Så jag researchar det mesta.

Men jag researchar inte särskilt mycket om barn.

Jag har läst på om säkra babyskydd till bilen och om barnvagn och sånt, men inte särskilt mycket om hur jag ska ta hand om min lilla bebis. Häromdagen sökte jag efter information om något, minns inte vad, och halkade in på någons blogg som handlade om barn. Kvinnan (typ alltid kvinnor) tog upp potträning – och jag tror kommentarsfältet hade femtio kommentarer, den ena mer stensäker på den andra om hur man skulle göra “rätt”. Den ena extremen var babypotting-sidan, den som förespråkar att man kan börja potträna barnet redan när det är mycket litet och att barnet ska vara blöjfritt vid 1,5 års ålder, och den andra extremen är de som rycker på axlarna och tycker att “tja, han/hon kommer ändå inte att gå med blöja när den är tonåring, så när han/hon vill så börjar vi med potta”. Och sen finns det allt däremellan.

Samma sak gäller det mesta.

Var bebis ska sova? Från ena sidans inställning att barnet ska sova ensamt redan från början, till andra sidan som tycker att det är grym barnmisshandel att tvinga bebisen att sova själv.

Ska man använda vagn eller ej? En del som bär sina barn tjugofyra timmar om dygnet, till de som återigen tycker att barnen kan ligga själva.

Fram- eller bakåtvänd i sittvagn? Jag lovar, vilket du än väljer så är det ett “trauma” för barnet enligt någon.

Amma, inte amma, ammar du tillräckligt, ammar du för mycket, är barnet för litet, för stort…

Sluta amma? Självklart ska barnet börja äta mat vid fyra månaders ålder, annars får det allergier. Nej, självklart ska det ammas till ett års ålder, annars får det allergier. Och om någon ammar tills barnet är tre, då är det alldeles förkastligt för att barnet inte kommer att bli självständigt – eller är det så att de som slutade ammas vid fyra månader kommer att bli förskräckligt otrygga?

Och. Så. Vidare.

Tidningarna är fyllda till bredden av tips och råd och rekommendationer. BVC säger gärna sitt om hur man gör rätt. Många som fått barn vet precis vad som funkar och räds inte att informera resten av världen, inte minst på Familjeliv.se och i kommentarsfälten på diverse bloggar.

Och jag, som alltid researchar allt jag gör, totalignorerar det för första gången i mitt liv. Jag gör på mitt sätt, på det sätt jag och L tycker funkar för vårt barn. För ju mer man tittar på diskussionerna, desto mer inser man att det nog inte finns så mycket saker som är säkra vad gäller rätt och fel, utan var och en gör det bästa man kan. Och det kanske också är så att anledningen till att det inte finns så mycket rätt och fel är att både barnen och deras föräldrar är individer.

Men vad vet jag…

Plötsligt

Plötsligt är vi en bit in i oktober.

Plötsligt är det höst på riktigt.

Plötsligt är E fyra månader gammal.

Det är fyra grader varmt på morgonen, och inte mycket varmare på dagen. När man kommer in från promenaden är man kall om kinderna och det värmer gott att komma in. Varm choklad lockar mer än glass och höstjackan är redan för tunn. Sommartäcket byts mot vintertäcke.

Liten bebis är inte så liten längre, övar och övar och övar på att använda sin kropp. Är nästan där för att kunna vända sig, bara lite lite kvar. Har kommit in i en rutin, en rutin mamma dessutom förstår. Sover genom nätterna förutom en snabb matpåfyllning vid halvsjutiden, och efter två vakna timmar på förmiddagen vill man sova en liten stund igen. Vill alltid sitta framåtvänd, aldrig bakåtvänd i famnen. Man måste ju se livet för att uppleva det.

Kompisar i skolan har redan hunnit igenom sju veckor av höstterminen. Sista dagen för att söka placeringar inför våren närmar sig, min lapp om återkomst är inskickad. För den klass jag gick i fram till i våras närmar sig examen med stormsteg.

Nästa gång det blir sommar tänker jag ta min examen, min andra examen. Den 13 juni 2009 tog jag min första, sju år senare är det dags igen.

Det är tur att ingen berättade hur mycket slit det skulle vara att nå dit. Och än är jag inte där.

Målet är inte meningen, resan är det som betyder något. Resvägen har ändrats en aning, definitivt till det bättre.

Plötsligt har jag varit mamma i fyra månader.

Kompendiekampanj för Rosa bandet

För ett år sedan körde jag en månadslång kampanj med mina kompendier för att samla in pengar till Läkare utan gränser. Det är en organisation jag verkligen tror på, och som jag stöttat som månadsgivare i många år. Jag tror helt och fullt på att hålla sig till en eller möjligen två organisationer som man stöttar ekonomiskt, till exempel som månadsgivare, för att organisationerna ska veta hur mycket de har att röra sig med och bättre kunna planera sin verksamhet.

Men när jag nu i år tänker köra samma kampanj igen – alla intäkter från försäljning av mina kompendier under månaden går till välgörenhet – så kommer det trots detta inte att gå till Läkare utan gränser.

Det här året blir jag del av Rosa bandet-kampanjen (alldeles inofficiellt). Det här året är det personligt. Det här året raserades tillvaron för en vän precis samtidigt som jag blev mamma. Det här året går pengarna istället till Cancerfondens bröstcancerfond.

Kompendierna kostar som vanligt 50 kr/st. Maila mig vilket/vilka kompendier du önskar och sätt över pengar till mig eller skicka direkt till Rosa bandet/Cancerfonden. När månaden är slut kommer jag lägga upp hur mycket vi samlat in.

Här finns information om respektive kompendium. Kompendier finns för termin 3, 4, 5, 7, 8, 9, och 10.

Vill ni inte ha något kompendium får ni givetvis gärna ge en gåva ändå.

Och är du kvinna och läser det här? Känn igenom dina bröst. Nu. Tro inte att du är för ung för att det ska drabba dig, eller att det helt enkelt inte händer dig. Det kan hända dig, och det kan ha räddat livet på min kompis att hon känner igenom sina bröst regelbundet.